Kriget splittrade folket på Balkan
Genom utbyte kan ungdomar som blev kvar och de som flydde dela med sig av erfarenheter.
Zana Jasarevic och Gjon Delhysa har båda sitt ursprung på Balkan. Zana kom till Sverige för tolv år sedan efter att ha flytt från Bosnien och har inga planer på att återvända, men hon tycker att Gjons berättelser om kriget i Kosovo är mycket intressanta. Han har kommit till Västervik genom ett utbytesprojekt och tycker att det är ett bra sätt för ungdomar att lära sig om varandra.
Foto:
- Jag blev imponerad av Kalmar slott, länsmuseet och skeppet Kronan, det fanns så mycket interaktivitet där, säger Gjon Delhysa som över huvud taget är imponerad av Sverige och Västervik som han tycker är vackert och dynamiskt och där människorna är varma och välkomnande.
- Fast du vill inte bo här, säger Zana Jasarevic, en av Västerviks eleverna som flydde från Bos-
nien när hon var sex år och kom till Sverige 1993.
- Jag skulle vilja studera i Sverige, men jag vill inte bo här - jag är inte van vid sådant här väder . . .
Eleverna som var på utbyte i Kosovo (Zana var inte en av dem) i höstas slogs av de enkla förhållandena i skolan där och Gjon har också reflekterat över den svenska skolan.
- Jag är mycket imponerad av skolan. Den är väldigt annorlunda mot skolorna i mitt land. Det är så mycket bättre förhållanden: borden, böckerna, biblioteket, lärarna och undervisningsmetoderna. Det är mycket mer traditionellt hemma.
Zana var så liten när hon lämnade Bosnien så hon kan inte göra några jämförelser mellan skolorna, men hon säger att hon tycker att det är väldigt bra här och att hon är glad för att hon få gå i en så bra skola. Hon trivs mycket bra i Sverige och har inga planer på att flytta tillbaka till Balkan.
- Vi åker till Kroatien varje sommar för att hälsa på släktingar, men det är inte som när vi lämnade det och jag har bott här så länge nu så jag kan inte se mig där. Det finns ingen framtid för mig där. Det är inte det att jag inte tycker om det, men jag är van vid Sverige nu.
De krig som splittrade det forna Jugoslavien och sände många av dess invånare in i en oviss flyktingtillvaro varade i sammanlagt fyra år (Bosnien 1992-1995 och Kosovo 1999-2000). Zanas familj flydde från Bosnien medan Gjons valde att stanna kvar i Kosovo.
- Jag är en av de lyckligt lottade, jag har inte sett massakrerna eller någon som blivit dödad.
Familjen bodde hos en faster som också bodde i Prizren och förhållandena var svåra. Varje dag fick de stå i långa köer för att kunna köpa bröd och nästan varje dag utsattes de för polisrazzior. När de återvände hem var deras hus vandaliserat.
- Men skadorna var bara materiella. Några av mina släktingar blev skadade under kriget, men ingen dödades. Jag är mycket lyckligt lottad, säger Gjon.
- Det är intressant att höra dig berätta om kriget, det är sådant som jag bara har sett på film, säger Zana.
Efter att kriget var över gick landet in i en ny fas.
- Människor ville hämnas och började att bränna ner hus. Kriminaliteten var stor och det var mycket stölder. Första månaderna efter kriget fanns det ingen polis och det var hemskt, berättar Gjon.
Men efter hand har samhället repat sig, barn och ungdomar kunde börja gå i skola igen och livet återgick till det normala.
- Under kriget var vi isolerade. Vi kunde inte gå ut så jag stannade hemma och såg på tv för att få veta vad som hände. Men hoppet är det sista som dör och jag hoppades hela tiden - och bad, berättar Gjon.
Zana visset inte särskilt mycket om vad som hände i Bosnien då hon var på flykt.
- Vi hade inte så mycket kontakt med Bosnien, vi reste runt för att få visum.
Först hamnade familjen i Danmark, men kom senare till Sverige och hann med fem andra städer innan de slutligen kunde slå sig till ro i Västervik.
Gjon hoppas på att Kosovo ska bli ett bra land och att de ledande ska ta intryck av Sverige.
- Jag skulle vilja att allting var bra, att vi får gå med i EU och att korruptionen försvinner så att det blir ett demokratiskt land.
Gjon tycker att utbytet med Sverige varit givande.
- Det är ett bra sätt att lära sig om varandra. Det är en sorts positivt tänkande.
Så jobbar vi med nyheter