Som tidsfrist för försäljningen uppgav politikerna en månad.
Västerviksbon menade å sin sida att bilen var osäljbar på grund av ett antal brister som var kostsamma att laga. Han förklarade också att bilen var obesiktigad och avställd. Därför överklagade han kravet till förvaltningsrätten i Linköping.
De har nu kommit med sitt avgörande, och går på kommunens linje. De menar att inga bevis kommit in som styrker uppgiften om att bilen saknar värde. De noterar att försörjningsstöd är av karaktären "yttersta skyddsnät" och att invididen måste göra allt som står i dennes makt för att lösa situationen själv. Som att sälja sin bil.