- Jag har själv en treåring hemma, är det någon här som är tre år?
- JA! skriker flera barn till svar på Christians fråga.
Christian Fridsta är den som står för sagoläsningen när räddningstjänsten har sagostund på biblioteket. Christian säger att det är ett privilegium att få prata med barn men att det samtidigt kräver mer av honom.
- Man får vara lite bestämd ibland men det är en mottaglig åldersgrupp. De hör vad jag säger och går sen hem till föräldrarna och frågar var brandvarnaren är. Innan har vi haft barnteatrar också.
Vissa av barnen på biblioteket verkar ha ganska många myror i brallorna. De klättrar på Christian och springer omkring lite men många lyssnar noga på vad han säger. Han berättar att de har en och en halv minut på sig att komma iväg när ett larm gått och visar hur snabbt han kan få på sig sina arbetskläder. Boken han läser ur heter "Här kommer brandbilen" och utifrån det han läser berättar han hur räddningstjänsten arbetar.
- När det brinner och vi ska släcka måste vi krypa, vet ni varför? Jo, röken stiger uppåt och då kan inte jag, som är så lång, gå som vanligt. Så då måste vi krypa. Det ska ni också göra om det brinner.
- Sen när vi ska släcka elden får vi inte spruta så mycket vatten, det är det som är det svåra med vårt jobb. Vi ska släcka elden men inte förstöra huset med massa vatten. Det blir smutsigt och luktar illa efter en brand så i boken kan inte barnen och personalen komma tillbaka till förskolan på ett tag. Då får de vara någon annanstans så länge.
När sagostunden är slut får alla barnen varsin hjälm av Christian och några av barnen kramar honom.
- Kramarna är ju verkligen ett privilegium, det brukar jag inte få av vuxna jag pratar med, säger han.