Kraftig ökning av viltolyckor i kommunen

Viltolyckorna ökar drastiskt i Västerviks kommun. Bara under de första två månaderna i år pekar siffrorna på en fördubbling med hittills 67 inrapporterade olyckor.– Bara i januari var jag ute på 28 uppdrag, säger eftersöksjägaren Bo Strömbäck i Ankarsrum.

Västervik2013-02-26 17:07

De farligaste vägarna i kommunen är längs väg 40 i Ankarsrumstrakten och längs E22 kring Gamleby. Där händer flest olyckor. Skymning och gryning är de absolut mest olycksdrabbade tiderna på dygnet. Då bör man vara extra vaksam på vägarna.

– Djuren går ut på vägarna för att slicka salt, säger Bo. De flesta eftersök jag är ute på handlar om dovhjort och kronhjort. Särskilt olyckorna med kronhjort har ökat på senare tid.

Under förra året inrapporterades 528 viltolyckor i Västerviks kommun jämfört med 443 året innan. Motsvarande siffror för hela länet var 3669 mot 2717. De tidigare två milda vintrarna har gynnat djurstammarna. Den innevarande långa och tuffa vintern gör att djuren söker sig ut mot vägarna när det är svårt att hitta mat under skarsnön.

– De söker sig ut på vägarna för att få i sig av vägsaltet, säger Mats Berg, hos länspolisen.

Under sina tio år som länsansvarig inom Nationella viltolycksrådet har han inte sett en sådan kraftigt ökning som nu.

Hans råd till trafikanterna är att iaktta stor försiktighet på vägarna.

– Tyvärr är det många som inte märker ut platsen eller inrapporterar en olycka till polisen, vilket man är skyldig till enligt jaktlagen, säger Mats Berg.

Det är något som kan komma surt efter för den som ringer ett par dagar senare. Försäkringsbolagen lämnar idag ingen skadeersättning på fordonet om olyckan inte är inrapporterad till polisen.

– Dessutom blir det dagsböter, vilket kan handla om ca 8000 kronor. Det värsta är nog ändå det lidande som djuren utsätts för. Vi har stött på rådjur som struttar omkring på tre ben eller har halva käken avslagen. De dör av svält. Jag förstår inte hur man tänker när man som bilist inte anmäler en olycka, säger Mats Berg.

Han får medhåll av Bo Strömbäck, som menar att det är hur enkelt som helst att märka ut en plats, även om man inte har med sig viltolycksbanden.

– Sätt ut en halsduk, en plastpåse eller vad som finns till hands. Det hjälper oss oerhört. Det kan vara snudd på omöjligt att hitta ett skadat djur annars.

Han har sett många exempel på hur man kan göra.

– En person satte en sportsko på en pinne. En annan berättade att han lagt tre flata stenar ovanpå varandra vid vägkanten, och det syntes hur bra som helst.

När polisen får in en rapport om en olycka ringer man omedelbar till någon av de ca 200 kontaktpersoner och eftersöksjägare som finns i länet. De har också fått bättre ersättning för sina insatser. Sedan slutet av förra året får de betalt för varje uppdrag som utförs. Tidigare räckte pengarna knappt till bensin.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om