Föreningslivet
Sanne Swahn, ordförande i Gamleby folkparksförening:
1) Att få ekonomin att funka. Det ekonomiska är å andra sidan alltid ett bekymmer. Men coronakrisen gör ju att vi inte kan planera som vanligt. Vi vet inte alls om vi ska kunna genomföra det vi hade tänkt oss för den kommande säsongen i folkparken. Det är frustrerande. Vi tar beslut om ett evenemang i taget. Barnföreställningarna som vi skulle haft under säsongen är inställda, något som Folkets Hus och Parker beslutat om.
2. Just nu, i coronatider, finns inga glädjeämnen alls känns det som. Men annars är det största glädjeämnet mötet med besökarna. Det är den biten som är belöningen och som gör att man vill fortsätta det ideella arbetet. Nu gäller det verkligen att hålla modet uppe!
Mariann Gustafsson, sekreterare i Odensvi hembygdsförening:
1) Den största utmaningen för oss just nu är det pågående arbetet med en bok om Odensvi, del två. Sedan att inkomster från den inställda Mat- och hantverksmässan uteblev. Vi vet heller inte om vi kan genomföra Nationaldagsfirandet eller Midsommarfirandet som brukligt, på grund av coronasituationen.
2) Ett glädjeämnen är att vi börjar se en färdig struktur i arbetet med den nya boken.
Birgitta Pettersson, kassör i Hjorted PRO-förening:
1) Vi är en välfungerande förening med god ekonomi. Nu under coronakrisen är ju tyvärr alla möten och i stort sett alla aktiviteter inställda. I vanliga fall kämpar vi med att få med oss de yngre, nyblivna, pensionärerna som inte känner sig så gamla.
2) Vi har en väldigt fin och aktiv PRO-förening. Med trevlig samvaro. Så det finns många glädjeämnen. I samband med mötena bjuds alltid på någon form av underhållning och något att äta.
Gerry Nyman, ordförande i Blackstad bygdegårdsförening:
1) Det är att hålla bygdegården i gång med danser, att satsa på rätt dansband och andra festligheter. Samt att få ut budskapet, via annonser, Facebook och så vidare så att folk får reda på vad som händer i bygdegården och kommer hit. Men det är svårt att få hit folk, de vill tydligen helst sitta hemma.
2) Naturligtvis när publiken kommer och uppskattar festligheterna vi arrangerar.
Lazgin Kurt, ordförande i Kurdiska idrotts- och kulturföreningen:
1) Vi kämpar hela tiden med ekonomin. Just precis nu känns det tråkigt att vi fick ställa in årets firande av newroz (det kurdiska och persiska nyåret). Det brukar locka upp mot 500 personer. Vi har en stor fest som planeras i flera månader i förväg. Men vi följer ju såklart myndigheternas rekommendationer.
2) Det finns många glädjeämnen. Framför allt är det den sociala biten, att träffas. Vi knyter kontakter och försöker hjälpa varandra på olika vis. Om någon är utan arbete, till exempel, kanske någon annan kan dela med sig av sitt nätverk och sina kontakter.
Carita Karlsson, medlemsansvarig, Törnros MC:
1) Den största utmaningen är rekrytering av nya medlemmar, några har flyttat, andra åker inte längre mc på grund av hög ålder. Så framför allt yngre medlemmar behövs som kan driva klubben Törnros MC vidare eftersom medelåldern stiger. En annan utmaning är att få folk att engagera sig ideellt. Så tror jag det är för de flesta klubbar och föreningar idag.
2) Det gemensamma intresset för motorcyklar och att umgås med likasinnade både i klubbstugan där vi anordnar grillkvällar, städdagar av stugan, fika på onsdagar, filmvisning på storbild och olika fester såsom kräftskiva och julfest och förstås mc-turerna till olika ställen. Det brukar årligen arrangeras en höstresa av en eller flera medlemmar i klubben i september, den brukar vara hemlig. Annars blir det mycket spontana åkturer med olika långa sträckor, med eller utan fika, när vädret tillåter.