Är tanken som gjorde att Eva på något vis tappade konstnärsgnistan under det mörka pandemiåret. Restriktionerna som varit under vinter och vår har gjort det svårt att locka publik till vernissagerna.
– Nu känns det som att läget börjar bli mer normalt igen.
I våras, när såväl vädret som pandemiläget började ljusna igen, kom inspirationen tillbaka till henne. De nya motiven hittade hon i bakgården:
– Jag började måla av rostiga gamla saker jag hittade i trädgården. Det är skönt att komma igång igen.
Och för den som besökt någon av Evas tidigare utställningar kan dessa målningar föreställande rostiga trädgårdsföremål vara det som skiljer sig allra mest från tidigare hängningar.
– Det är en utmaning i att måla av rostiga föremål, men vill både få fram det vackra och det gamla.
Räds dock inte, Evas signum bestående av akvarellmålningar föreställande vågor och fyrar finns såklart också upphängda.
– Det är svårt att måla vågor, jag utvecklas och lär mig hela tiden.
Veckans utställning, som sträcker sig från lördag till lördag, sker i Wimmerströmska Galleriet i Västervik. Det här är en lokal som ligger Eva varmt om hjärtat. Främst för det vackra ljusinsläppet men även för att det taktiskt ligger nära turismstråket längs Strandvägen/Fiskaretorget. Det här blir även den enda sommarhängningen hon gör detta år:
– Jag har inte tordas att boka upp mer. I våras visste vi ju inte hur sommaren skulle bli.