Gänget stannade hos anden i över en timme. Flera privatpersoner stannade och ville hjälpa till. Men ingen visste riktigt vad som egentligen var rätt att göra.
– Vi såg på en gång att vingen troligen var bruten, och vi ville hjälpa den. Men vart ska man ringa? Jag ringde först mamma och sedan polisen, de visste ungefär lika lite som jag. Men sen fick vi numret till Vilthjälpen i Oskarshamn, berättar Romeo Flodemark.
När Urban Rundström från Vilthjälpen får ett samtal får uppringaren redogöra för skadan, innan han gör en bedömning. Flodemark skickade snabbt en bild på Västerviksanden.
– När vingen är bruten finns det tyvärr inget att göra. När man ser att skadan inte går att göra något åt rekommenderar vi avlivning. Sen kan förstås inte alla göra det själva, men alla kommuner ska ha en kommunjägare man kan kontakta, säger Rundström.
Vilthjälpsgruppen ligger under Oskarshamnsbygdens Fågelklubb, och dess huvudorganisation är Katastrofhjälp Fåglar och Vilt (KFV) Sverige. De jobbar ideellt med att rehabilitera småvilt och fåglar, och får samtal från Söderköping ner till Södra Öland.
– Under vår och sommar är det mycket fågelungar. Antingen har katten tagit de vuxna fåglarna, eller så lägger man om ett tak… Det blir mycket samtal när trast-, kråk-, och skatungar hoppar ur sina bon. Och när fiskmåsungarna hoppar ur sina bon runt midsommar. Det är ett naturligt beteende, de har en ”hopp-period” och är markbundna någon vecka. Men föräldrarna har stenkoll på var de är, så det värsta man kan göra är att ta in ungarna.
Vad ska man göra då, om man ser en skadad fågel?
– Till att börja med – låt den vara. Rovfåglar har vassa klor som de kan försvara sig med, även med brutna vingar. Försök att få tag i någon som vet vad de gör. Polisen har vårat nummer, och man kan alltid kontakta sin lokala fågelklubb. I Västervik har vi Tjusts Fågelklubb som hjälper oss mycket med att transportera de djur som går att rädda, berättar Rundström.
Anden i Gertudsvik då, vad hände med den? Ja, en Västerviksbo som bevittnade kompisgängets insats hörde av sig till tidningen och strödde lovord över deras engagemang och empati. Men fågeln fick gå.
– Vi var tvungna att låta den gå och det kändes tråkigt egentligen. Vi tyckte synd om den, så det kändes rätt att försöka hjälpa den. Det är ändå ett liv, säger Romeo Flodemark.