Kompassnålen snurrar än

Folkpartiledaren Jan Björklund stack ut hakan i vintras på Folk och Försvars rikskonferens och krävde ett upprustat försvar. Försvarsministern blev tagen på sängen och skakade av sig folkpartiledarens förslag. I kommande vecka lägger regeringen fram en inriktningsproposition. Några av delarna i denna har blivit kända och tydligt är att det Tolgforska försvarsdepartementet tagit till sig av major Björklunds idéer. Men absolut inte i den mån som vore önskvärt.I en del förslag om vårt framtida försvar som tidigare cirkulerat skulle exempelvis vår södra landsända mer eller mindre avmilitäriserats. Nu stoppas dessa nedläggningsplaner. Men inga nya pengar tillförs försvarsmakten.Att vi inte har några förband på Gotland är märligt sett ur flera synvinklar, inte minst öns läge. Efter Georgienkrisen och Rysslands olika maktdemonstrationer är det ett gott förslag att återigen visa att vi vill försvara Gotland. Sen är frågan om det räcker genom att magasinera 14 toppmoderna stridsvagnar på ön.Det kommer att upprättas fyra nya bataljoner i en mobiliseringsreserv. Dock ska dessa bara sättas in i händelse av oro i vår omvärld. Beredskapstid: tre år. För att påminna om kriget i Georgien - det inleddes och var över på bara några dagar. Liberalerna var de som ville skära ordentligt i krigsmaktens budget, så har det sett ut sedan förra seklets början. Högern stod stabilt för en stark militär, ett starkt försvar. Sedan regeringsskiftet har högern allt mer tagit liberalernas position och i och med major Björklunds ledarskap, har folkpartiet i försvarspolitiken erövrat en klassisk moderat paradfråga. Statsminister Reinfeldt har sagt att hans vision är att Moderaterna inte ska vara samma parti som tidigare - i sig är det ett ganska historielöst yttrande av en konservativ ledare. Vad beträffar försvarspolitiken har man lyckats att inte längre vara samma parti som tidigare. Kanske så pass väl att den interna opinionen nu gör att man tvingas börja svänga om igen?Försvarspolitiken ska helt klart handla om vad Sveriges försvar behöver och inte per automatik präglas av vad militärer och konservativa högerskribenter anser. I dagens läge sammanfaller det dock mycket väl. Sverige måste kunna försvara sitt territorium. Så länge vi inte är medlemmar av Nato kan vi inte räkna med att någon annan hjälper oss med den uppgiften.

Kompassnålen snurrar än

I går lät försvarsminister Tolgfors meddela en viss omsvängning av försvarspolitiken. Sedan tillträdandet har den försvarspolitiska kompassnålen snurrat och snurrat. Det är inte lätt att hänga med. Vilken är visionen? Vilken är analysen?