Kommuner med sunda finnanser

Kommunerna och landstingen skall fram till 2012 få 17 miljarder extra i tillskott. Sju miljarder satsas i år för brukande 2010 och därefter sker en uppräkning av statsbidragen med fem miljarder per år.Man kan ana att det är en regering som i denna fråga känt sig hårt ansatt av oppositionen som lagt förslaget. Man vill inte se ut som de ansvariga för alla neddragningar runt om i kommunerna och landstingen. Därför faller man in i det i grunden socialdemokratiska beteendet att ständigt ge ut mer pengar. Man vill framstå som alla goda gåvors givare.Regeringen gör helt rätt när den specifikt höjer de generella anslagen till kommunerna, men tyvärr är det också då det blir fel. Hela kommunsektorns ekonomi skulle nämligen behöva en total översyn. Regleringen har ärvt en kommunfinansiering som är ett brokigt lapptäcke av bidrag hit och bidrag dit. Olika överenskommelser om vad kommunerna skall göra åt staten och pengar för det har vävt ett nästan ogenomträngligt snår av byråkratiska regler som ytterst få kan överblicka helheten av.Denna kommunala knut är i behov av ett alexanderhugg som återför sektorn till dess ursprung, den kommunala självstyrelsen.Ut med alla specialbidrag, slopa interkommunala omfördelningar, ta bort detaljstyrningar om exakt hur verksamheten skall utföras och under vilka villkor.Ta istället in tydliga generella regler som talar om vad kommunerna skall göra och vad medborgarna kan förvänta sig av kommunerna i form av service. Backa upp det med generella bidrag och låt därefter kommunerna ta ansvar för att lösa uppgiften.Därutöver måste kommunalvalen skiljas från riksdagsvalen så att medborgarna får möjlighet att tydligare se vad företrädarna har uträttat och vad de vill med framtiden. För hemkommunen.Det skulle vara en konsekvent borgerlig politik för att få starka kommuner vars styrelse är starkt förankrad lokalt. Tyvärr är det lång väg dit. Skilda valdagar har alliansen redan offrat i förhandlingarna om de kommande grundlagsändringarna.För den kommunala ekonomin finns det dock inga formella hinder mot de nödvändiga reformerna. Däremot desto fler i praktiken. Det är lågkonjunktur och då ryggar de flesta extra mycket för förändringar.När diskussionen som förs snarare handlar om hur mycket extra staten skall skjuta till än hur man skall finna ett system som gör kommunerna självständiga och starka måste man snarare börja i andra ändan. Långsiktig opinionsbildning och regler som i övrigt stärker kommunernas fria ställning. Först när det blivit accepterat blir nog den ekonomiska förändringen naturlig.I väntan på en sådan utveckling är regeringens förslag trotts allt relativt bra. Man ger inte helt efter för de kommunala särintressenas oändliga krav på ökade resurser och genom att ge generellt stöd trasslar man inte till sektorn ytterligare.

Kommuner med sunda finnanser

Regeringen har precis presenterat en av nyheterna från den kommande vårbudgeten.