I september fick 27-åriga Anna fast anställning hos Sotar´n AB i Västervik. Nyss hemkommen från Boden där hon fick sitt första jobb efter utbildningen till skorstensfejare. Knopargaj, det är sotarnas egen benämning på en kvinnlig sotare med deras eget alldeles speciella språk. Hon är en av drygt 20 kvinnor i landet i en bransch som sedan lång tid varit totalt mansdominerad.
- I det stora hela har det aldrig varit några problem att komma in i gänget
Den här dagen har hon en tur kring Yxered och med van hand sätter hon igång med sotningen på ett sommartorp som är så småländskt vackert att det nästan gör ont i kroppen.
Anna är igenkänd i Yxered. Här har hon växt upp och här hyr hon för tillfället ett litet torp.
- Här bor jättetrevliga människor och hit är det alltid roligt att komma.
För så blir det på landsbygden, folk tar sig en pratstund och bjuder oftast på fika om det finns tid. Samma sak upplevde hon i Norrbotten.
- Väldigt vänliga och roliga människor och där tyckte man inte alls det var märkvärdigt när det kom en kvinna till sotningen. Ibland saknar jag det speciella livet där uppe. Där har jag också många vänner.
Anna är med i det kvinnliga nätverket Sotargajarna, som numera stöds av LO. Hon har varit med på flera internationella konferenser, bland annat i samband med en stor sotarparad i norra Italien. Knopargajarna är ett sätt att stödja varandra och även att locka fler kvinnor till yrket.
När Anna blev arbetslös i Luleå kände hon att hon ville prova på något annat än de yrken hon haft tidigare inom vård och restaurang. Hon var ute efter ett praktiskt jobb, och då såg hon en tidningsartikel om en sotargaj i lokaltidningen. Hon hoppade på utbildningen i Sigtuna på 20 veckor och sedan blev det lärlingsplats i Boden.
- Redan första dagen var det bara att klättra upp på skorstenen och sätta igång. Det finns en tydlighet i lärlingsfasen, man känner verkligen att man får en kunskap som inte är nedskriven.
Anna sätter med van hand igång med fejningen av kakelugnarna i torpet. Det går snabbt och hon vet vad hon ska göra.
- Våra redskap har inte förändrats mycket genom alla år. Det är väl i stort sett bara dammsugaren som tillkommit.
Hon har också lärt sig att bli mindre sotig jämfört med den första mer stressiga tiden som lärling. Hon jobbar ensam och trivs med det.
- Kontakten med kunderna blir helt annorlunda när man är ensam.
Anna beskriver sig själv som målmedveten när hon väl har bestämt sig.
- Jag förväntar mig rätt så mycket av mig själv, det måste gå helt enkelt.
Hundskräck och höjdskräck är inte något man får ha om man är skorstensfejare. Anna har själv hund sedan många år och har aldrig varit rädd för ilskna hundar som möter på gårdarna.
- Höjden har jag också vant mig med, även om det var lite ovant i början. Litar man bara på sitt balanssinne så är det inga problem