Sofia Hjertqvist är landskapsarkitekt på Västerviks kommun och ett av de områden hon jobbar med är slottsruinen.
Även inför den här sommaren blir det bara en läktare. Hon säger att det beror på att de inte haft tid att utreda frågan under våren.
Däremot hoppas hon att de ska ha hittat en lösning nästa år, så att Visfestivalen återigen kan ta emot fler besökare på konserterna.
– Allas mål är att hitta en lösning, så att man kan bli fler i publiken igen.
Problemet är att den mur som är mot Gamlebyviken är så skör. När den har kontrollerats närmare, visade det sig att det bara var den yttersta kanten som var fast mur.
– I övrigt var det bara "smulor", beskrev man det som. Det är utfyllnadsmaterial, som är löst. Det går inte att garantera folks säkerhet, när det ser ut så, säger Sofia Hjertqvist.
Kommunen ska nu, tillsammans med länsstyrelsen och ett läktarföretag, titta på hur man skulle kunna bygga en läktare över muren. Det som krävs är en konstruktion som inte rör muren.
En svårighet i sammanhanget är att få till något som är både stabilt och snyggt. Det behöver nämligen bli ganska högt, om det ska vara ben på båda sidor om muren.
– Det är synd att den bredaste muren är den sköraste, säger Sofia Hjertqvist.
Alternativet att i stället förstärka muren, och söka tillstånd hos länsstyrelsen för det, är inte heller okomplicerat. Sofia Hjertqvist bedömer att det skulle bli både omfattande och kostsamt, men tillägger att de tittar på alla möjliga lösningar.
Fast just det här alternativet skulle förmodligen även kräva arkeologiska undersökningar, vilket tar tid.
Veronica Palm, som är arkeolog, konstaterar att ruinen skulle behöva rustas upp igen. Det har gjorts i omgångar, senast på 1990-talet. Då fixade man fogar och la om kröntäckningen.
Men när det tinar och fryser om vartannat, går det sönder och vatten tränger in, som förstör ruinen. Det kan man se på att det ramlar ner stenar.
– De senaste två–tre åren har det gått ganska fort, säger Veronica Palm.
Stegeholms slott byggdes redan på 1300-talet och tillhör därmed de allra äldsta delarna av Västerviks stad. Veronica Palm önskar att besökare i ruinen skulle vara mer rädda om den, och inte gå uppe på murarna.
– Det sliter väldigt mycket och gör att det blir sprickor, så att det kommer in vatten.
I stället kan man gå upp i den nya utsiktsplatsen, tycker hon.