Klassiska sagor eller politisk korrekthet?

Generation efter generation av europeiska barn har stiftat bekantskap med troll, häxor, dvärgar och företagsamma unga män som fått en prinsessa och ett halvt kungarike i håven. Denna sagoskatt tillhör det gemensamma europeiska litterära kulturarvet. Men detta arv hotas av utarmning på flera håll, och trots att sagorna har framstått som fredade verkar nu turen vara kommen även till dem. Enligt en brittisk undersökning bland 3000 föräldrar väljs de klassiska sagorna i allt högre utsträckning bort. En fjärdedel av föräldrarna vill inte låta sina barn över huvud taget komma i kontakt med dem. Anledningen är att de betraktas som alltför våldsamma och politiskt inkorrekta.Det förstnämnda är rätt. Sagorna kantas ofta av fasor, monstruösa väsen och ond bråd död. Ondskan är allestädes närvarande. Men samtidigt är ändå sluten lyckliga och sedeslärande, och det är det som är det viktiga. Det är inslaget av ondska som gör sagorna angelägna. De skulle inte ha något väsentligt att säga annars. Ondska finns, och det är genom sagor barn lär sig hantera detta bistra faktum. Och förvisso är inte sagorna politisk korrekta, med sina prinsar och prinsessor, men hur känslig får man egentligen vara? Förmår man inte skilja på arketypiska sagogestalter och dagspolitik är det kanske man själv snarare än de egna barnen som är i behov av skolning i verklighet. Den klassiska grekiska mytologin är exempelvis heller inte någon fridfull eller jämställd historia, men är det en anledning att kapa banden till Akilles, Athena eller Odysseus? Skall vi dra en allmän lämplighetsgräns på femton år innan nya generationer rekommenderas att ta del av grunderna för västerlandets föreställningsvärld? Nej, denna nutida rädsla för klassikernas våld och politisk inkorrekthet skall kallas för vad den är: trams. Grimms sagor är tidlösa i sina grundteman och speglar inte vår moderna dagspolitiska verklighet, så är det onekligen. Men det är också därför det är sagor. Människan behöver kliva in i andra världar och inte minst barn behöver uppmuntras i sin fantasi. Om sagoböcker var avpassade efter dagens krav på politiskt tillrättaläggande skulle de förlora mycket av sitt läsvärde. För några år sedan noterades det att av alla nyutkomna svenska barnböcker var det en noterbart hög andel som handlade om avföring (!). Författarna - och förlagen - tycker av någon anledning att det är lämpliga teman för "moderna" barn. Men då är frågan om inte klassiska moralismer är att föredra, om än omgärdade av dvärgar och häxor.

Klassiska sagor eller politisk korrekthet?

Till Europas kulturgärningar hör bröderna Grimms upptecknande av gamla tyska folksagor som gått till eftervärlden i form av vad som rätt och slätt blivit bekant som bröderna Grimms sagor.