Jörgen Jonsson, gymnasie-och vuxenutbildningschef i Västervik, ser klassindelningen som ett olyckligt misstag.
Jörgen Jonsson läser tyst och koncentrerat tjejernas upplevelse, om åren hittills på Västerviks gymnasium.
– Det är jättebra att de berättar. Vi vill göra det bra, det är vår uppgift, säger Jonsson när han läst artikeln.
Han är medveten om uppdelningen som blev och förklarar det med att det bottnar i att lösa schemaläggning för elever som läste svenska som andraspråk, plus brist på behöriga lärare där.
– Vi vet att en del inte var nöjda. Vi har tagit det till oss och hanterat det därefter. Just då var det ovanligt många som sökte det naturvetenskapliga programmet med svenska som andraspråk. Det var en puckel i migrationsvågen från 2015–16.
Är det ett misslyckande av er?
– Det är klart att när vi ser i backspegeln hade vi önskat att det sett annorlunda ut. Tyvärr är det här ett engångsexempel bland våra elva olika program. I den meningen att vi fick behöriga lärare i svenska som andraspråk var det lyckat, svarar han.
Är det för sent för den här klassen, eller går det att bryta upp och göra en annan uppdelning?
– Att riva upp klassen är svårt att göra. Det är inte görbart schemamässigt och utifrån elevernas gjorda val. På gymnasiet är inte klassen lika styrande som i grundskolan, man jobbar mera i olika grupper. På det stora hela har vi lyckats väldigt bra om vi ser gymnasieskolan som helhet. Exempelvis genom utbildningen till finsnickare där många utlandsfödda tagit sig vidare till andra utbildningar eller fått jobb, svarar Jonsson.
Utöver undervisningen har skolan ett värdegrundsuppdrag, att jobba med frågor som segregation, hälsofrågor, demokrati, relationer och livsval. Ett jätteuppdrag.
För att fånga upp problem använder skolan ett antal årliga elevenkäter och rektorerna har sina elevforum.
Vad kan du som chef göra för att inte fler ska hamna i tjejernas sits?
– Dialogen är ett redskap för att hitta lösningar. Vi är inte maktlösa, vi har möjligheter. För framtiden bör samhället hjälpas åt, skola, föreningsliv och i förekommande fall sociala myndigheter. Det är komplexa frågor och det går inte så snabbt att lösa dem. Det är ett delat ansvar mellan politiker och verksamhet att lyckas med skolans alla uppdrag.
Har ni gjort några konkreta saker senaste året för att motverka segregation i skolan?
– För att öka gemenskapen har vi exempelvis haft en särskild aktivitetsdag med brännboll och "Bäst i test". Som en kick off, det ska man inte underskatta. Vi har byggt pepparkakshus. Men för att lösa segregationsfrågor är det viktigare att erbjuda obehöriga elever möjligheten till yrkesintroduktion och programinriktat val och i stor utsträckning kunna följa ett nationellt program.
– Vi skapar mötesplatser för alla elever när vi arbetar med elevinflytande. Vi har erbjudit elever på introduktionsprogrammet att gå kurser i Ung Företagsamhet, där träffar eleverna varandra över programgränserna. De satsningarna gör att flera elever från olika program och med olika bakgrunder möts. Att vi har all utbildning samlad på ett område är också ett sätt i sig att motverka segregation.
Samarbete mellan skola och civilsamhället vill gymnasiet bygga vidare på. Att bjuda in företag och föreningar har varit uppskattat.
– Att lära sig hur det föreningslivet funkar kan vara en bra väg till att integreras och bli en del av det svenska samhället, säger Jörgen Jonsson, gymnasie-och vuxenutbildningschef på Västerviks kommun.