Klarabohemerna återförenades i ruinen

Nisse Gustafsson, som är förebild för Cornelis Vreeswijks Fredrik Åkare i visan, var född och uppväxt i Västervik. I unga år lämnade han stan och bosatte sig i Stockholm. Under den tiden blev han vän och kamrat med tidens litterära storheter som höll hov på krogarna och kaféerna i Klara på 30-och 40-talet. Under 1970-talet fanns han alltid på plats i slottsruinen. Många av hans gamla vänner från Klara var borta. Men den nya tidens visartister hade tagit deras plats i hans hjärta. Tor Bergner, en riktig nestor i svensk viskonst, presenterades för publiken av just Nisse Gustafsson. Det var gamla bekanta från Klaratiden. Nisse påpekade att det fanns gott om vissångare men få trubadurer som Tor Bergner. Han påminde också om att det förekom vissång långt före vispråmen Storken. - Det sjöngs och gjordes visor även i det gamla Klara. Tor Bergner var en av dem, som stod för visorna. Han blev kvällens höjdpunkt, enligt VT:s recensent Rolf Åsberg. Hans tonsättningar av Nils Ferlin och Emil Hagström var lysande. - Han har träffsäkert funnit det musikaliska uttrycket för skaldernas tankar och stämningsläge som han förde ut med substans och tyngd, skrev VT. Lite märkligt tyckte tidningen det var att det skulle behövas elva festivaler innan en sån gigant som "Broder Tor" fick inta ruinens scen. Däremot var VT inte lika imponerad av Magnus Lindbergs budskap som anmälaren erkände helt öppet att han fann fullständigt obegripligt. - Men det är väl en generationsfråga. Applåder fick han och vi iakttog i varje fall en flicka som såg mycket salig ut. Torgny Björk - Herr T - och Lalla Hansson föll mer i smaken innan Åsberg lämnade över ordet till Arne Holst som bevakade den senare delen av kvällen tills det sista ackordet klingat ut mellan ruinens gamla medeltida stenväggar. Han imponerades av Rune Anderssons finstämda och lågmälda framträdande. Kvällen avslutades av Gregoris Trio som hastigt och lustigt blivit en kvartett. Det var grekisk musik av världsklass, enligt VT. När VT tidigare under dagen följde med artisterna ut på den traditionella skärgårdsturen med fiskebåten Ringskär till Hasselö noterade VT:s reporter två märkliga ting: För det första så hade inte Sid Jansson på sig sin gamla Zornhatt. För det andra så gjorde han inget försök att ta död på Sladös gamla askar… Däremot blev det mycket sång och musik - naturligtvis - med en hel båt fullastad med lutsångare.

Klarabohemerna återförenades i ruinen

Två gamla vänner återförenades under den elfte visfestivalen i Västervik - trubaduren Tor Bergner och Klarabohemen Nisse Gustafsson.