Kioskens framtid är osäker

- Jag börjar komma till åren och har dessutom lite svårt att röra på alla kroppsdelar på grund av ledgångsreumatism.
Jan Wisberg har drivit kiosken i 16 år. Han övertog rörelsen 1991.
- Då var priset 180 000 kronor. Nu begär jag bara en bråkdel av den summan.
Betyder det att kioskens tid börjar vara förbi?
- Det behöver det inte alls göra. Försäljningen går bra och kundkretsen är trogen. Läget är också bra.
Flera intressenter har hört av sig men något övertagande av kiosken har det ännu inte blivit.

- Jag orkar inte hålla på så länge till men jag skall i alla fall försöka över sommaren och har satt ett stoppdatum till den förste september, säger Jan Wisberg.
- Har jag inte fått någon som vill ta över då så återstår bara att lägga ned verksamheten.
De fyra kiosker som finns kvar har varit uthålliga och funnits kvar långt efter att alla andra försvann. Förutom Folkparkskiosken är det dem vi kallar Perukiosken, Palladiumkiosken och Idrottskiosken vid Bökensved,

För ett par decennier sedan fanns det en kiosk i nästan varje kvarter. En klassiker var Jantes kiosk i stadsparken. Den finns bevarad och står på Kulbacken.
Andra kära kiosker var exempelvis Davids kiosk nedanför Lidhemsskolan, Wiklunds kiosk vid Järnförädling, Lasarettskiosken, Lisas kiosk vid Östermalmsskolan, Norrtullskiosken, Alins, Marnas, Gustavssons, Malms, Ströms, Pressbyrån och så vidare i all oändlighet.
Den nu aktuella Folkparkskiosken har naturligtvis fått sitt namn eftersom den ligger på Folkparksvägen som en gång ledde till Västerviks Folkets Park. Folkparksområdet är i dag en del av ett industriområde. Folkparkskiosken har haft andra namn, Sigges kiosk och Rundbergs.

Ordet kiosk kommer från det turkiska kiösk som var en lätt och öppen byggnad. En svensk klassisk kiosk skall ha en lucka ur vilken man kan handla ifrån.

Kioskens framtid är osäker

Folkparkskiosken är en av få kvarvarande kiosker i Västervik. Nu är den till salu sedan ett par veckor.