Kina en kommande supermakt

Genom hela historien har välden fallit och nya tillkommit. Det senaste exemplet är Sovjetunionens snabba och oväntade fall 1991. President Putins avsikt är att med hjälp av snabbt stigande olje- och gasinkomster förvandla Ryssland till en ekonomiskt och militärt respekterad stormakt med stort inflytande över närliggande regioner i både öst och väst. USA är dagens enda supermakt men dess ekonomiska och politiska inflytande i världen minskar medan Kinas ökar. USA:s stora bytesbalans- och budgetunderskott som förvärras genom krigen i Irak och Afghanistan finansieras i stor utsträckning av Kina som placerar delar av sin växande valutareserv, nu uppskattad till nära 1400 miljarder dollar, i amerikanska statspapper. Sedan år 2000 har Kinas export fyrdubblats och år 2006 väntades landets export överträffa USA:s och snabbt överta Tysklands roll som världsetta. De under flera år tvåsiffriga tillväxttalen med åtföljande stora investeringar i alla världsdelar kommer att medföra att Kina inom ett par decennier blir en ekonomisk supermakt med det politiska inflytande som därmed följer i stora delar av världen. Stora investeringar görs i världens mineralrikaste land Kongo som bl.a. har guld- och koppartillgångar, i Nigerias och Sudans oljefält och dammanläggningar i Sudan och Mocambique. I Latinamerika investeras i oljeprojekt i Venezuela och Brasilien. Exemplen kan mångfaldigas. Sedan 2005 har Kina ett frihandelsavtal med Chile. Handeln med Europa är omfattande. Företagen i många industriländer inrättar filialer i Kina. De framgångsrika marknadsekonomiska reformerna som ersatte den socialistiska planekonomin med början 1978 har enligt Världsbanken medfört att antalet fattiga (de som lever på mindre än två dollar/dag) sedan 1990 minskat från 800 miljoner till 300 miljoner. Kinas växande medelklass uppskattas till 300 miljoner. Inkomstskillnaderna är fortfarande stora mellan stad och landsbygd och mellan de expansiva kustområdena och de inre delarna av landet. Klimatfrågan är högaktuell. Kina kan redan nu ha överträffat USA med utsläpp av koldioxid där USA svarar för ungefär 25 procent. Medan USA enligt IEA och OECD från 2005 till 2030 antas öka sina utsläpp från 5,8 miljarder ton koldioxid till 6,9 är motsvarande beräkning för Kina en ökning från 5,1 miljarder till 11,4, alltså mer än en fördubbling. Trots att Kina är världens största kolproducent importeras kol från Australien. Enligt Financial Times väntas Kina under de kommande åtta åren öka sin elproduktion motsvarande hela Europas och då mest med koleldade kraftverk. Kol släpper ut mest koldioxid av alla fossila bränslen. Global teknisk samverkan krävs om vi ska kunna minska ökningstakten av koldioxidutsläppen och längre fram de totala utsläppen. Vi måste forcera framtagningen av energisnål teknik men även vidareutveckla metoder att samla in och lagra koldioxid. Redan nu finns i mindre skala metoder att lagra koldioxid i hålutrymmen i lämplig berggrund. Kina är en diktatur och Ryssland är på väg åt samma håll. Miljöförstöringarna är stora i bägge länderna och mest i Kina. Det finns i dessa länder opinioner mot miljöförstöringen som de styrande knappast kan negligera. Dessutom torde båda ländernas ledare vara medvetna om att en hållbar ekonomisk tillväxt inte är möjlig utan miljötekniska framsteg. Den under Maos tid hårda diktaturen har med åren mildrats och den nya generationens ledare förefaller vara mer lyhörda till lokala önskemål och krav. Då Kina sannolikt är en kommande supermakt som i denna egenskap kommer att öka sitt redan betydande inflytande i tredje världen får vi hoppas att tendenserna i liberaliserande riktning fortsätter. Sker detta kommer det att betyda mycket för vår strävan att få en mer demokratisk värld.