Kerstin gör gärna olika röror. De kan användas till mycket.
Vi träffas på hennes kolonilott på området Skördelyckan i Västervik, där hon odlar mycket mat, men där det också finns plats att bara vara.
– Jag är inte här och jobbar. Jag är här och lever, betonar hon.
Men en hel del arbete blir det förstås också. Det fattar man, när man ser sig omkring i de välfyllda odlingsbäddarna som flödar över av grönsaker, blommor och kryddväxter. Så blir det inte alldeles av sig självt.
Vad är "måste-grejer" att odla för dig?
– Grönkål. Jag frossar i grönkål. Tomater, pumpa, squash, lök, vitlök och bär, säger hon.
Vad gör du med grönkålen?
– Jag fräser den i olja med vitlök, som jag har brynt lite innan. Sedan har jag på örtsalt och pressad citron.
Den grönkål som hon inte äter upp direkt, förväller hon i bitar och fryser in. Ibland gör hon pesto av den. Det har hon som pålägg och på pasta.
Ofta gör hon soppa, till exempel på morot eller tomat, och har surdegsbröd till med någon röra.
– Jag gillar det enkla. Det blir även billigt, säger hon.
Bönor och linser äter hon väldigt mycket av, för att få i sig tillräckligt med protein. Till och med varje dag. Det finns färdigkokta att köpa, men hon tipsar att det blir billigare att blötlägga dem torra och sedan koka en större sats åt gången. Det går bra att frysa in.
– Jag äter så allsidigt jag kan och är noga med att få i mig den näring jag behöver, säger Kerstin, som äter vitamin B12 som kosttillskott.
Nyskördad gul lök och vitlök hänger på tork.
Hon försöker köpa så mycket svenskodlat som möjligt:
– Svenskt havreris är min nya favorit. Det går fort. Jag kokar det med salt och lite gurkmeja. Sedan varierar jag smaksättningen med till exempel stekt lök, tofu och bönor. Som risotto.
Ugnsrostade grönsaker och potatis gillar hon också. Hon kryddar med olja, balsamvinäger och salt. Det som eventuellt blir över gör hon grönsaksbiffar av. Havreris eller skorpsmulor i smeten gör att biffarna håller ihop.
– Jag kastar sällan mat, säger Kerstin, som ofta utgår från något som har blivit över, när hon lagar ny mat.
Kerstin blandar gärna in blommor i odlingarna, här anisisop och tagetes.
Att hon över huvud taget blev vegetarian, berodde på att äldsta sonen kom hem en dag och inte ville äta kött längre. Snart åt hela familjen vegetariskt. Skälen har varierat, men Kerstin nämner såväl klimat som hälsa och etiska orsaker.
Det enda i köttväg som hon faktiskt har saknat, fast det var länge sedan nu, är spickekorv. Där tror hon dock att det mest var saltet runt korven som hon längtade efter.
Mynta kan användas till te, men gillas även av bin.
Kryddtagetesen blommar för fullt nu.