Antalet viltolyckor per år i Västerviks kommun, fördelat per djurart.
Under det senaste året har det inträffat 1 178 viltolyckor i Västervik, och därmed alltså drygt tre olyckor per dag. Nyhetstjänsten Newsworthy har kartlagt vilka vägsträckor som haft flest olyckor och hur stor andel av olyckorna som sker längs oskyddade vägsträckor.
Vägarna med flest rapporterade viltolyckor de senaste tolv månaderna var E22, 35:an och riksväg 40, om vi tittar på landsvägarna. Omkring en fjärdedel av olyckorna inträffade på småvägar eller stadsgator.
Generellt är det inte de allra största vägarna som är mest olycksdrabbade, utan de något mindre.
– Det finns en topp i olycksfrekvens runt 5 000 fordon per dygn. När det blir större trafik så börjar djuren uppfatta vägarna som ett hinder. Det kan också bidra att vägar med större trafik har en bättre vägstandard, säger Anders Seiler, forskare vid SLU som bland annat studerar åtgärder mot viltolyckor.
I Västervik finns ungefär nio kilometer viltstängsel längs vägarna. Av olyckorna har 99 procent inträffat på vägsträckor utan viltstängsel.
Just viltstängsel efterfrågas ofta nära olycksdrabbade vägsträckor – i riksdagen har det de senaste 20 åren lagts 95 motioner om viltstängsel på den ena eller andra vägsträckan – men experter på Trafikverket poängterar att viltstängsel ensamt inte är lösningen.
– Det går jättebra att bygga bort viltövergångar med stängsel, men då flyttar man problemet. För att fungera måste stängslingen kombineras med faunapassager, och där behöver vi komma ikapp i dag, säger Marcus Gabrielsson, nationell samordnare på Trafikverket.
Storleken på vägen avgör risken för viltolycka. "Det finns en topp i olycksfrekvens runt 5 000 fordon per dygn. När det blir större trafik så börjar djuren uppfatta vägarna som ett hinder. Det kan också bidra att vägar med större trafik har en bättre vägstandard", säger Anders Seiler, forskare vid SLU som bland annat studerar åtgärder mot viltolyckor.
Faunapassager kan vara av olika slag: Hit hör allt från stora ”ekodukter” – broar för djur för motorvägar eller järnvägar – till vägportar för småvägar eller vägtrummor under vägen. Forskaren Anders Seiler bekräftar bilden av ett eftersatt behov av faunapassager.
– För att det ska fungera måste vi kombinera stängsel med passager för djur. Helst ska stängslet användas som ledninghjälp mellan säkra passager. Det har man sett internationellt också: Stängsel som leder djur till säkra passager minskar olyckorna.
– Det är ju ofta så att man lokalt vill ha viltstängsel, både för att skydda vilt och jakthundar, och för bygga bort olyckor. Jag förstår att man gärna vill ha vägen stängslad, men man ser kanske inte då att det uppstår ett behov av att bygga passager också, eller att olyckorna flyttar någon annanstans, säger Seiler.
Han påpekar också att stängslets huvudsakliga syfte egentligen inte varit att stoppa olyckor, utan att minska personskadorna, bland annat genom att flytta viltpassagerna till vägsträckor där hastigheterna är lägre.
– Hastigheten är den allra viktigaste faktorn, säger Andreas Seiler.
Utmed de stora vägarna i Västervik finns elva faunapassager för större däggdjur.
Dovhjortar blir allt oftare påkörda i Västerviks kommun.
Antalet viltolyckor kan variera ganska kraftigt från år till år. Över längre tid finns dock en tydligt uppåtgående trend, där olyckorna med vildsvin och hjortar ökar mest, relativt sett.
De allra flesta anmälda viltolyckorna i landet sker i kollision med rådjur. Så även i Västervik. Under det senaste året har två femtedelar av olyckorna involverat rådjur. Andra vanliga djur i olycksstatistiken i kommunen är dovhjort och vildsvin. Just dovhjortarna var inblandade i fler olyckor de senaste 12 månaderna än något år sedan åtminstone 2016 (så långt tillbaka som statistiken från Viltolycksrådet sträcker sig).