Kärleksförklaring till fransk mat

För en sisådär 20-25 år sedan var det franska köket Gurun med stort G. Det var mustiga, puttrande grytor i Carl Butlers då så moderna anda. Det blåste nakna vindar från Paris om korslagda ärtskidor och pyttiga portioner. Franska viner regerade i ohotat majestät.
Men det var då det.
I dag är det franska köket nästan bortglömt i Sverige. Vi kastar oss över thailändskt, libanesiskt, mexikanskt, italienskt, nordiskt, marockanskt och indiskt. Men det där franskt genuina som alla en gång dyrkade finns knappt att uppbringa längre.
Det är då vi får sätta vårt hopp till kärleken. Närmare bestämt till "Ett kök i Languedoc" (B Wahlströms), som är en kärleksförklaring till det sydfranska lantköket.

Radiojournalisterna Ola Henriksson och Nathalie Besèr ger i dagarna ut en stor kulturgärning, som förhoppningsvis kan få oss att vilja plocka fram järngrytor, timjankvistar och sidfläsktärningar på nytt.
De råkar inte bara vara kära i varandra utan även i den lilla byn Puilacher, där Nathalie har sina rötter. Languedoc ligger i södra Frankrike mellan Provence och den spanska gränsen.
I Puilacher härskar det gamla livet med byfester, siesta, långkok och grönsaksmarknader.
Paret har tillbringat månader med att tvinga av de mest genuina och älskade recepten från traktens getfarmare, tryffelletare, vildsvinsgrillare och ostronodlare.