Spelkväll hemma hos Karin Lingmar. Från vänster Anne-Marie Norman, Laila Söderström och Karin Lingmar. Kortspelet heter Kung och det är första gången trion spelar det.
Karin Lingmar hälsar välkommen in i sin trivsamma lägenhet ett stenkast från ett av Västerviks vackra landmärken, S:ta Gertruds kyrka. Här vankas kortspelskväll och väninnorna Laila Söderström och Anne-Marie Norman är också på plats. Tillsammans försöker de komma underfund med reglerna för kortspelet Kung, som ingen av dem har spelat tidigare.
De tre väninnorna dricker kaffe, skrattar och pratar. De känns tajta. Men faktum är att de inte har känt varandra särskilt länge. Det är tack vare Alone Together som de hittat varandra, och flera andra vänner i Västervik.
Det hela började för drygt två år sedan. Karin Lingmar, inflyttad till Västervik från Kalmar, hade sedan hennes livskamrat gått bort inga bekanta i Västervik. För att ändra på det startade hon en Facebookgrupp där andra som också kände sig ensamma kunde få kontakt med varandra.
Den första aktiviteten var en fredagslunch på restaurang dit en handfull nyfikna dök upp. Sedan dess har skaran utökats, och fredagsluncherna har blivit en regelbunden aktivitet. Medlemmarna har också två speljuntor, en syjunta, de går gemensamma promenader varje söndag och de träffas hemma hos varandra och pratar. Det händer också att människor ur gruppen går ut och äter på kvällen, besöker spa, går på bio eller äter hotellfrukost tillsammans.
– Det som är så bra är att det är öppet för vem som helst. Om jag exempelvis vill gå på bio, så kan jag kasta ut en tråd i Facebookgruppen och säga att "jag vill se den här filmen, är det någon som vill följa med?". Ibland kan det hända att sådana man aldrig tidigare träffat hakar på, berättar Ann-Marie Norman.
Själv har hon bott i Västervik i nio år nu, och flyttade hit från Stockholm. I likhet med flera andra i gruppen är hon änka, och en sådan här grupp kan vara räddningen för många som kanske annars hade gått omkring i sina lägenheter och känt sig ensamma, tror hon.
Laila Söderström håller med.
– För många som blir änkor eller änklingar tar det ett tag innan man kommer ur sorgen såpass mycket att man orkar ge sig ut. Men med en sådan här grupp blir det lättare.
Själv flyttade hon hit i höstas, utan att känna en enda person.
– Jag kommer från Vimmerbytrakten och ville tillbaka till Småland. Men efter många år i Stockholm kunde jag inte vara utan kustmiljön, så då blev det Västervik i stället, berättar hon.
Men att komma in i en ny stad som lite äldre, när de naturligt sociala sammanhangen som jobb och barns aktiviteter saknas, är inte alltid det lättaste. Det har alla tre erfarit.
– Någon av medlemmarna sa en gång att den inte hade pratat med en enda person på hela veckan när vi sågs på vår fredagslunch, berättar Karin Lingmar.
Hon menar att umgänget för alla inte behöver vara särskilt intensivt. Ibland kan man som ny i stan finna glädje bara i att se ett bekant ansikte på gatan.
Alone together har regelbundna lunchträffar på olika restauranger i Västervik. Här njuter Anne-Marie Norman, Anna-Lena Petersson och Christer Thunfjärd en lunch på Slottsholmen.
För många som är ofrivilligt ensamma blir gruppen en trygghet – även för deras barn som ofta bor på annat håll i landet.
– Barnen kan ju bekymra sig för att mamma sitter ensam, men de har ju sina egna liv och kan inte komma hem stup i kvarten, säger Karin Lingmar.
Anne-Marie Norman berättar att hennes barn oroat sig för att hon ska skada sig i hemmet och inte kunna få hjälp. Och oron visade sig vara befogad. Vid ett tillfälle blev Anne-Marie rejält sjuk och sov i 48 timmar utan att någon reagerade.
– Det var till slut katten som väckte mig, den var väl hungrig.
För att inte någon ska behöva råka ut för liknande saker funderar gruppen på att hitta ett sätt att dagligen meddela sig med varandra inom gruppen. Det kan vara en telefonkedja eller att man skickar en smiley på mobilen eller ett kort telefonsamtal för att ha koll på att alla är vakna och mår bra.
Karin Lingmar vill välkomna fler till gemenskapen och tycker att varje stad borde starta ett Alone Together för att minska ensamheten.
Karin Lingmar är mer än nöjd över att hennes initiativ slagit så väl ut och nu hoppas hon att liknande grupper ska etablera sig på fler platser. Gruppen har uppmärksammats i flera tidningar och det har lett till att människor i hela landet hört av sig.
– Nyligen välkomnade jag en kvinna från Arvika som hade flyttat "tillbaka hem" och inte hade några vänner att umgås med där längre. Hon ville ha hjälp att starta ett Alone Together Arvika och det är så roligt och positivt, säger Karin Lingmar och fortsätter:
– Varje ort och stad borde ha ett Alone Togeher, för att sprida vänskap och glädje för alla ensamma.