Karin Holmgren har gått den långa vägen. "Mitt första sommarjobb var i hemtjänsten i Gamleby".
Karin Holmgren, 58 år, är ny chef för äldreomsorgen i Västerviks kommun. Chef över hemtjänst och särskilda boenden i kommunen, med 970 anställda och 910 brukare.
– Jag har bara varit här tre veckor. Jag har inte koll på rutinerna och alla människor än, säger hon vid det stora bordet i kommunhusets konferensrum Lagmannen.
Hon har kvar samma jobb, men bytte till Västervik efter 21 år i Vimmerby.
– Jag var sugen på något nytt och det passade så bra i livspusslet när båda döttrarna ska plugga på Västerviks gymnasium. Vi kan pendla från Hallingeberg tillsammans.
När Karin Holmgren kom hit hade Västervik just omorganiserat äldreomsorgen till två områden. Centrala Västervik och landsbygden.
– Bra att det blivit likvärdigt, för personalen och att brukarna får samma insatser. Genom hemtjänsten och på särskilda boenden. Ingen har fått det sämre, hävdar hon.
Brukare, är det namnet så bra egentligen?
– Det är så vedertaget. Jag tycker inte om det och det är många som inte är förtjusta i det. Kunder, äldre eller människor som behöver insatser. Att byta till kunder? De köper våra tjänster. Jag ska lura på det.
Karin är uppväxt i Gamleby och gick på gymnasiet i Västervik. Hon är utbildad undersköterska och har läst social omsorg 2,5 år på högskolan i Örebro.
– Mitt första sommarjobb var i hemtjänsten i Gamleby. Jag har alltid tyckt om att hjälpa äldre och de fantastiska möten man får.
Hon lämnade aldrig det spåret. Nu är hon ansvarig för hur de äldre har det i kommunen med Sveriges äldsta befolkning.
Uppgiften blir inte lättare av att det är svårare än någonsin att rekrytera personal. Sommaren är säkrad, med nöd och näppe.
– Det löser sig. Vi tar det dag för dag, stämmer av på veckomöten och cheferna är lugna och stabila. Alla äldre får sina insatser.
Genom rekryteringsambassadörerna löste det sig, men frågan skaver hela tiden. Yrkesambassadörerna pratar åttonde- och niondeklassare för att göra jobbet populärare. Karin ser även en annan väg.
– Vi måste bli bättre på att locka tillbaka pigga pensionärer, bättre yrkesgrupp kan vi inte få, tycker hon.
Kommunen har en tydlig målsättning, att äldre ska bli mer självständiga med livskvalitet varje dag.
– Vi ska vara där vi behövs med insatser, så att de äldre ska kunna bo kvar hemma. Med moderna hjälpmedel går det att lösa. En medicinrobot låter när det är dags för medicin. Min pappa har en japansk toalett som spolar och torkar med luft när han är klar. Han kan leva självständigt, i stället för att få hjälp fem-sex gånger dagligen. Det är viktigt att tänka så.
Med det mobila aktivitetsteamet och it-kaféerna försöker man jobba förebyggande och få folk att må bättre genom nya bekantskaper.
Hur vill du ha det när du bli gammal?
– Jag vill bo kvar hemma med huset och tomten och kunna vara så självständig och oberoende som möjligt. Att de som kommer för att hjälpa mig verkligen vill komma och att de är snälla.
Numera jobbar hon mest vid skrivbordet, men vill hålla kvar kontakten med de äldre som hon har ansvaret för.
– Nu kan jag skapa förutsättningar för en bra omvårdnad, men jag skulle gärna jobba en dag om året ute i hemtjänsten. Det skulle vara kul. Man vet aldrig vad som händer, men när jag blir pensionär skulle jag vilja jobba där igen, säger Karin Holmgren, ny chef för äldreomsorgen i Västerviks kommun.
Fotnot: Västerviks kommun utför cirka 23 000 timmar hemtjänst i månaden, dygnet runt. Inom kommunen finns 459 lägenheter för särskilt boende, en del av dem används till korttidsplatser och trygghetsplatser.