Kaosartad undervisning lockar till skratt

Västervik2004-02-06 01:00
Jag har klarat examen. Det tog 98 minuter att studera in den litteraturkurs som jag körde i förra terminen.
Komprimerade dramatiska teatern berättar om 87 av världens bästa böcker på kortast möjliga tid. Det blir tvära kast och hisnande vändningar. Dessvärre en aning ojämt med perioder där inte mycket händer och andra där publiken fullkomligt tappar andan.
Allra mest skratt blir det när de tre aktörerna Ulf Eriksson, Sten Hellström och Roger Westberg framför Don Quijote på originalspråk (det vill säga spanska). Handlingen beskrivs som "där vi ser väderkvarnar, ser Don Quijote jättar. Där vi ser Sven Wollter, ser Don Quijote Antonio Banderas." Och sensmoralen är att psykisk hälsa är överskattad.
Allra bäst gillade jag Louisa M. Alcotts "Unga kvinnor" som fotbollsstrategi på ett blädderblock och en actionspäckad "Illiaden"/"Odyssén" i svensk översättning på "jambisk septameter" (tillåt mig tvivla på versmåttet) och med titeln "Idiotien". Vi får se hur den trojanska hästen smyger sig in i Troja till tonerna av Rosa pantern-temat, hur Odysseus klarar sig undan cyklopen och hur han till slut gör sig av med hustrun Penelopes friare. Friarna har plågat henne under de tjugo år som Odysseus legat i krig med trojanerna och sedan irrat runt på havet på vägen hem.
För att uppskatta en sådan här föreställning tänkte jag mig att det skulle vara bra att ha läst böckerna. Men ensemblen verkar inte riktigt våga lita på att publiken ska ha gjort det. Många böcker bara precis nämns och många skämt handlar mer om buskis än om litteratur.
Jo, det är roligt, trots svackorna. Men jag hade velat ha ännu roligare och mer litteratur (hur nu det skulle vara möjligt).
Under andra akten sitter jag mest och gapar. Det är kaos på scen och jag förstår fortfarande inte handlingen i Tolstojs "Krig och fred". Bollar kastas ut i publiken för att bombardera rollfiguren Coach när han talar för sin favoritbok "Krig och fred".
Det utlöser förstås glada skratt . Och när Bengt på första raden blir utpekad som den som iscensatt ett nysningsskämt blir han uppdragen på scen, får en röd peruk på huvudet och gestaltar Kristina Lugn (en av de tre bästa svenska författarna). Det gör han med den äran och alla vi andra lärde oss att det är allt för riskabelt att sitta längst fram.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om