Europeisk ål på julbordet kan vara ett minne blott i framtiden. Trots de senaste årens larmrapporter verkar den inte gå att rädda.
- Rekryteringssiffrorna (antal yngel som kommer tillbaka från Sargassohavet, reds anm.) pekar rakt neråt. Som det ser ut nu vet vi inte om ålen kommer att kunna räddas, säger Andrea Ljung, veterinärinspektör på Jordbruksverket.
Fiskare har ifrågasatt forskarnas rapporter, och hävdar att det fortfarande finns gott om ål i våra svenska hav. Men det beror enligt forskarna på att ålen kan bli väldigt gammal. De måste dessutom simma ända till Sargassohavet för att leka och para sig, eftersom vi har samma lekbestånd för alla ålar i hela Europa. Risken är att det beståndet som finns nu är det sista.
- Vi har också haft en stor utsättning av ål från andra länder, och man fiskar sannolikt på en blandning av utsatt ål och naturligt uppsimmad ål. Problemet är att den utsatta ålen kommer från främst England, som också har en rejäl minskning. Vilket inte är så konstigt, eftersom det är samma bestånd, säger Anders Silfvergrip, fiskeexpert.
Att fiska ål i Sverige är fortfarande tillåtet, men det är sedan hösten 2010 förbjudet att importera och exportera fisken till länder utanför EU. Det Internationella havsrådet har gått ut med rådet att all "dödlighet orsakad av människor" bland ålen, till exempel genom fiske och vattenkraft, ska minskas till så nära noll som möjligt. Det finns länder som redan totalförbjudit fiske av ål, däribland Irland.
Enligt Anders Silfvergrip är det dock inte säkert att det räcker med förbud.
- Det finns studier som säger att även om vi slutar fiska över hela Europa kan det ta flera hundra år innan det återhämtar sig och vi har lika mycket ål som för 50 år sedan.
Andrea Ljung på Jordbruksverket konstaterar att EU är på väg att misslyckas med en av sina första gemensamma räddningsaktioner för en CITES-listad art.
-Samtidigt har vi mycket åsikter om hur man gör i Afrika när det gäller elefanter och andra hotade djur där. Vad gäller ål har vi som rika européer ett ansvar.