?Känns tungt att köra i väg med det som varit andras levebröd?

Dygnet runt i decennier har stora långtradare kört ut och in genom fabriksporten vid Electrolux fabrik i Västervik. Råmaterial in och färdiga dammsugare eller elmotorer ut. Lagersverige finns på hjul.
Fortfarande rullar stora lastbilar ut men nu är lasten ofta delar ur maskinparken som skall till Ungern.
? För oss är det ett jobb bland alla andra men självklart känner man av att vi nu transporterar iväg det som varit väldigt många människors levebröd, säger Anders Henriksson med 34 år bakom sig som lastbilschaufför och ofta med platser på kontinenten som mål.
? Jag har även haft 23 resor till Mellanöstern. Utslaget så har det blivit några varv runt jorden. 12 000 mil om året och jag har kört sedan 1964.

I går var Anders tillsammans med två andra chaufförer, Åke Alfredsson och Magnus Högfeldt, på Electrolux för att lasta in delar av den nyligen nedlagda Bolidolinan.
? Den enes bröd och den andres död. Det är inget att göra åt men vart är Sverige på väg?
För Anders Henriksson var det andra resan till Ungern från Västervik när de i går middag gav sig iväg i en kolonn på tre bilar. Färjan väntade sedan i Karlskrona med avgång 21.00.
? Vi är framme i Gdansk vid 07.00 onsdag morgon. Därefter kör vi genom Polen och Slovakien till Ungern.
Totalt blir det cirka 18 timmars körtid och någon gång under torsdagen skall man vara framme.
? Det känns tryggt att ligga tre bilar en bit ifrån varandra och ta gemensamma raster och matpauser. Dessutom har vi radiokontakt med varandra.
För Åke Alfredsson var det första resan mellan Västervik och fabriken i Ungern.
? Jag hade just lossat i Växjö när jag fick bud om att åka till Västervik. Vi tillhör det internationella Schenker och man får ta de uppdrag som ligger närmast. Bilarna skall rulla hela tiden.

För en lekman kan det tyckas vara ett stillasittande arbete att köra lastbil men efter att ha sett chaufförerna jobba med lastningen på Electrolux bakplan i ösregnet igår så förstår vi annat.
? Dessutom tar vi andra chanser att röra på oss.
Åke och Anders var i Västervik redan på måndagen och parkerade sina bilar vid Lysingsbadet. Därefter blev det en promenad in till centrum för att leta reda på en tv för att se IFK Göteborg. Därefter blev det promenad tillbaka trots regnet.
? Jag är diabetiker så jag har extra anledning att röra på mig, säger Anders. Minst en halvtimme varje kväll.

Kvällspromenaden gick till hemmet vilket är detsamma som lastbilen.
? Bilarna är våra hus. Det här är ett sätt att leva. En livsstil.
Därefter blev det ett resonemang mellan killarna, i mogen ålder, om livsstilar och tänkande.
? Electrolux lägger ned här. Det är ledningens sätt att tänka. Jagar man kostnader så jagar man kostnader. Men vi kör bort stora delar av personalens livsstil och vi vill inte kallas dödgrävare för det.
? Fabriken i Ungern är nog tre gånger så stor som den här i Västervik. Men vad händer i Ungern, som nu är med i EU, framöver? Vad händer när ungrarna vill ha ordentligt betalt?