Höstens första månad har börjat. Semestrar, sommarlov och ljuset är slut. Nu är det slut med lata dagar, dags att gå upp tidigt, inpränta kunskap i skolbänkar, knega in lite cash på arbetsplatser.
Jag minns mycket tydligt känslan av att börja skolan, hur man packade sin allra första skolväska, knappt kunde somna på kvällen innan och sedan blygt mötte sina nya klasskamrater. Precis den känslan har följt med mig genom livet vad det än är för äventyr jag ska kasta mig ut på. Min pappa brukar ibland visa hur jag brukade hoppa runt som en liten kanin i köket hemma dagen innan något spännande skulle ske. Idag hoppas det inte lika mycket från min sida, men inombords är jag fortfarande lika förväntansfull och ”kaninhoppig”.
Den här hösten packar jag ingen skolväska, utan minst tre stora väskor med delar av mitt liv, mestadels kläder om jag ska vara ärlig. På sommarens sista dag ska jag lämna Sverige. Tysklands huvudstad Berlin ska bli min nya adress.
Berlin är inte främmande för mig, det känns snarare som att flytta hem, men ändå nytt på något vis. Mars till juni bodde jag där, studerade tyska, lärde känna staden, technon och en hel samling av trevliga människor som blev mina vänner. När jag åkte därifrån i slutet av juni visste jag inte om jag skulle återvända, två månader boendes hos mina föräldrar på Vinö i Lofta och arbetandes på sjökrogen i Loftahammar väntade. En större kontrast är svår för mig att tänka, ena dagen i ett stort folkmyller på en technoklubb, nästa dag sittandes på verandan endast omgiven av tre personer, 100 kor, tre hästar och havet.
I skrivande stund har jag en tysk väninna som också är min blivande rumskamrat i Berlin på besök. Hon är helt fascinerad över hur vackert här är, det är tyst och naturen är fantastisk enligt henne. Tyskars oerhörda fascination över de svenska älgarna är ingen nyhet för oss svenskar, därför åkte vi till älgparken i Virum. Jag som trots allt sett älgar tidigare måste medge att även jag var imponerad, att ha en livs levande jätteälg i knät var häftigt, då kan ni ju bara tänka er min väninnas upphetsning. En övrig detalj kring vår utflyktsdag i kommunen är att min kära freundin aus Berlin, Berlin en stor metropol med massvis av affärer, kommer till Västervik och shoppar loss som om morgondagen aldrig komma skall. Hennes omdöme; så skönt att slippa trängas med massa folk och så lyxigt med personal som hjälper en, hämtar andra storlekar och bryr sig om sin kund. Ta till er Västerviks affärer, bra jobbat!
Ja, natur och lugn är fantastiskt. Men jag tror att jag blivit hemmablind. Bonnatösen har förvandlats från lantlolla till fullfjädrad stadsbo. Nu finner jag harmoni på en gammal DDR-cykel, cyklandes på en myllrande gata i Berlin eller dansades hela helgen i dimman och svetten i en gammal industrilokal i gamla Östberlin.
Det här är min verklighet just nu. När jag var sex år och började Ringeltaubska skolan var min nya skolväska verkligheten då. Vad som är verkligheten i morgon – den som lever får se.