Kan vi lära något av Kanada ?
Bertil Jobeus skriver i dagens kolumn om den ekonomiska och politiska situationen i Kanada, landet som ständigt lever i skuggan av sin granne - den ekonomiska jätten USA.
Kanadas konservative premiärminister Stephen Harper.Foto: Scanpix
Foto: DAVE CHIDLEY
jättenationen USA. Det kanadensiska systemet borde enligt många kännare vara en bättre inspirationskälla än USA för oss i Sverige. Kanada har en välutbyggd välfärdssektor. Landet drar också nytta av friare arbetsmarknad och ett
skattesystem som belönar medborgarnas flit. Och här finns goda villkor för företagen. Enligt Världsbanken är Kanada det land där det finns minst byråkratiskt krångel för den som vill starta ett företag. Kanada är vad gäller yta världens största land efter Ryssland - land-ytan är hela 22 gånger större än Sveriges och har en befolkning på 33 miljoner, varav 330 000 anser sig vara invandrade från Sverige. Ungefär en femtedel av landets invånare är födda utomlands. Integrationen sägs fungera bra mycket bättre än vad vi känner från många andra länder. Här finns relativt enkla regler för att förvärva medborgarskap. Arbetskraften har under senare år främst kommit från Asien, särskilt Kina, Indien och Filipinerna.
Kanadensare har generellt en positiv attityd till invandring.Kanada har också en i grunden ganska stark inhemsk ekonomi. Beroendet av USA - 80 procent av exporten går dit - har ändå gjort att ekonomin kraftigt försämrats senaste månaderna. Värst utsatt är inte oväntat tillverknings- och bilindustrin. Arbetslösheten har också ökat och ligger nu på lite över sju procent. Kanadensiska banker har gott anseende. Enligt The Economist är två av världens tolv bästa banker med högsta kreditvärdighet kanadensiska. Politiskt har Kanada efter två
månaders turbulens återgått till det normala. I ett fullkomligt unikt
beslut av generalguvernören stängdes på premiärminister Stephen Harpers förslag parlamentet. Harpers konservativa minoritetsregering riskerade annars misstroendeförklaring.För premiärminister Harper
gäller det nu att hålla ut i den ekonomiska stormen. En budget med stimulansåtgärder under två år på cirka 50 miljarder kanadensiska dollar väntas få liberalernas stöd. Före Harpers tillträde 2006 hade liberalerna i tretton år styrt landet med politiker som Lester Pearson, Pierre Trudeau och Jean Chrétien. Liberalerna har i förre Harvard-professorn Michael Ignatieff fått en ny ledare, som för tillfället verkar ointresserad av att bilda regering med de konservativa. Det kan inte uteslutas att liberalerna framöver hellre söker samarbete i opposition med socialdemokraterna NDP och Bloc Québecois.Relationen till USA står i en klass för sig - den brukar kallas den närmaste bilaterala relationen i världen. Närheten till USA såväl geografiskt som ekonomiskt präglar kanadensisk politik. Premiärminister Trudeau liknade en gång drastiskt relationen till USA med att det är som att ha sex med en elefant. President Obamas första utlandsbesök gick till Kanada och han charmade alla han träffade. Den politiska skalan i Kanada befinner sig mycket till vänster om USA:s, vilket innebär att mycket goda relationer kan utvecklas mellan "republikanen" Harper och demokraten Obama. Det talas om intensifierat samarbete på viktiga områden som klimat, energi och gränskontroller. Obamas minister för landets
säkerhet Janet Napolitano har
under besök i Ottawa presenterat förslag om hårdare kontroller vid gränsstationerna mellan USA och Kanada. Från den 1 juni måste
resenärer visa upp pass eller id-kort. Detta irriterar många kanadensare, som gärna sett att gränsen förblivit öppen. Bloggande kolumnisten Diane Francis i konservativa dagstidningen National Post menar att "Kanada är ett modelland för amerikanska liberaler, eftersom vi kanadensare är västra hemisfärens svenskar".
Så jobbar vi med nyheter