Lokalerna långt ner på Storgatan är precis nyöppnade. Phia Bergdahl och maken Torgny har flyttat från den tidigare ateljén i Atriogården och öppnat nytt med skyltfönster och betydligt mer plats än tidigare. Ett stort steg – både för företaget och Phia personligen.
– Som person är jag ganska blyg och jag är definitivt inte den som pratar mest i stora grupper. Men på jobbet kan jag vara mycket målmedveten, säger hon över en kopp te i det lilla köket innanför fotostudion.
– Målet är definitivt att få företaget att växa. På några års sikt hoppas jag kunna arbeta heltid med det här.
Minns första kameran
I dag jobbar Phia Bergdahl i och för sig också heltid – hon gillar att arbeta mycket – men försörjer sig på en deltidstjänst som kommunikatör i Västerviks kommun. Fotostudion öppnade hon för fem år sedan. Hon tar främst bilder på barn och bröllopspar, men även vanliga porträttbilder och även reklamfoton.
Hennes man Torgny är både assistent och medfotograf på stora uppdrag.
– Jag vet egentligen inte var mitt fotointresse kommer ifrån. Jag hade en morbror som fotograferade ganska mycket och är väl lite konstnärligt lagd... kanske räckte det med det.
– Däremot minns jag min första kamera mycket väl. Jag hade sommarjobb som servitris på schack-SM i Karlskrona och jobbade ihop tillräckligt med pengar. Det blev en Chinon.
En hel vägg i ateljén är täckt med hyllor med olika slag av rekvisita: leksaker, plädar och fällar för att sitta eller ligga på, kläder och accessoarer. Allt används på olika sätt vid fotograferingen, ofta för att få den som fotas att slappna av och inte tänka så mycket på fotografen.
Hennes arbete handlar mer om känslor och förtroende, och mindre om teknik.
– Bländare och slutare och sånt är förstås viktigt, men framför allt ska en duktig barn- och bröllopsfotograf få fram rätt känsla i bilden. Då måste jag vara genuint intresserad av människan jag tar bilder på, det är inte bara ett fotoobjekt eller i värsta fall en kund som ger pengar.
Vad är roligast att fotografera?– Jag är ju mest inriktad på barn och bröllop. Barn kan vara hur roliga som helst, jag kan ligga dubbelvikt av skratt ibland. På bröllop är det en väldigt positiv känsla, alla är glada och fina. Det är en upplevelse att få ta del av.
Fula människor finns inte
De svåraste uppdragen kan till exempel vara nyfödda barn som är ledsna och gråter. De går inte att lura. Eller barn som är blyga och i början inte alls gillar att bli fotograferade. Då gäller det att ta ha tålamod och låta arbetet ta tid.
– Jag har nog aldrig känt att jag misslyckats med ett uppdrag... nej, det har jag inte. En gång fick vi avbryta och fortsätta en annan dag, men det var inget problem.
Några fula människor finns inte, tycker Phia Bergdahl. Visst gör sig vissa bättre på bild än andra, men alla är vackra på något sätt. För fotografen gäller det bara att upptäcka det och sedan lyfta fram den sidan.
– Det låter kanske som en klyscha, men det är verkligen så. Jag kan aldrig skylla på att en människa inte såg bra ut. Mitt jobb är att få alla att se fina ut. Gör de inte det, är det jag som gjort ett dåligt jobb.
Phia Bergdahl växte upp i Karlskrona med en ensamstående mamma och en storebror. Efter en "väldigt trygg" barndom blev hon på punkare på högstadiet. Kanske ett lite oväntat steg för en flicka som var ganska blyg och tillbakadragen, och normalt inte brukade utmärka sig.
Men punkvågen svepte över Sverige i slutet av 70-talet, och band som Ebba Grön och Asta Kask var stora inspirationskällor. Phia var med och bildade Karlskronas första tjejband – Komplex – och både sjöng och spelade trummor.
– Jag var med i flera andra band också. Men det där är väldigt länge sedan, det är gammalt nu, säger hon och skrattar lite vid minnet.
Punkpoem på Folkteatern
Någon gång på gymnasiet skrev hon en dikt för att förklara vad punken egentligen stod för. Texten var ett svar på en insändare i Expressen som gick ut på att punken var allmänt obegriplig och dålig i största allmänhet.
Underskriften var ”2xPunk-Pia”. Hon hade knåpat ihop texten på sitt flickrum, men sedan blivit osäker och frågat en kompis som också hette Pia om de skulle skicka in den. Jo, det skulle de. Första strofen går så här:
”När alla kan se blommornas kraft
När livets mening finns i solens strålar
När ingen dryck är starkare än saft
Då ska vi kasta våra säkerhetsnålar”
Något år senare användes texten i en uppsättning av Folkteatern i Göteborg, dit Phia och kompisen blev särskilt inbjudna. Genom åren har den dykt upp både i sångtexter, på ryggarna till skinnjackor och i utställningar om punkåren. Ryktet säger att någon också tatuerat in texten på sin arm, men det är inte riktigt säkert.
Kanske skulle Phia Bergdahl månat om sin upphovsrätt lite bättre.
– Haha, det kunde jag kanske tjänat pengar på... Nä, att begära upphovsrättsersättning känns inte så punkigt. Jag är bara glad att den blivit läst och omtyckt. Det är häftigt.
Bytte Karlskrona mot Västervik
Efter gymnasiet (två-årig social linje), jobb på bibliotek och som tidningsbud och studier i textil, flyttade Phia Bergdahl som 24-åring till Västervik. Hon hade aldrig varit här, visste inget om stan eller ens var den låg. Men pojkvännen hade fått jobb, och Karlskrona var en kriskommun med hög arbetslöshet.
– Vi fick faktiskt betalt för att flytta, arbetsförmedlingen i Karlskrona var nog glad att bli av med oss, säger hon.
Första intrycket av Västervik?– (Skratt) Nej, det vågar jag inte säga. . . Jo, jag tyckte att alla pratade lite konstigt. Det är ju ganska stor skillnad på västervikiska och karlskronitiska.
Snabbspolar vi livet efter 1990 innehåller det en separation och ett nytt förhållande, en son, jobb som vaktmästare i kommunen och studier på kvällar och helger till en kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap. Parallellt med det mer och mer informationsjobb i kommunen och så småningom en fast tjänst som kommunikatör.
Och så 2012 det stora steget att starta eget som fotograf. Tanken från början var att plåta naturbilder och miljöer för exempelvis turistbyrån.
– Sen upptäckte jag hur kul det är att ta porträtt. Det är fantastiskt att få möta människor på det sättet, både barn och vuxna. Det är en stor förmån i det här jobbet.
Och så våren 2017, ett stort steg till med de nya lokalerna.