En förening för "vitterhet, tonkonst och god kamratskap". Det är så Delta Sigma, vars verksamhet i princip varit oförändrad sedan starten 1867, beskriver sin verksamhet.
Filip And, Ludvig Soderling, Herman Johansson och Jakob Werme är fyra av de 17 medlemmar som i dag träffas varje vecka på Västerviks gymnasium.
- Vi läser dikter, spelar musik och någon kanske läser en novell, berättar Filip And, stormästare i föreningen.
Delta Sigma har, som de flesta slutna sällskap, alltid omgärdats av spekulationer och rykten. Det ena mer spektakulärt än det andra. Filip And berättar att det för länge sedan fanns människor som trodde att föreningen var med och byggde upp nazistpartiet i Tyskland.
- Det finns absurda grejer som inte har någon förankring i verkligheten alls.
- Det är lite som en visklek som urartat, säger Herman Johansson.
Att föreningen skulle vara särskilt "hemlig" håller de inte med om. Visserligen hålls de flesta mötena bakom stängda dörrar, och hur invigningsceremonin för nya medlemmar går till vill de inte avslöja, men den största delen av föreningens verksamhet är öppen. Alla kan besöka den årliga soarén, där medlemmarna visar upp något av vad de gör på sina möten.
- Musik och diktande är vad det handlar om, och kamratskap. Vi erbjuder de som vi kan tro ha ett intresse av sådant här medlemskap. Det är en sökbar förening, säger Filip And.
Hur bestämmer ni vem som får bli medlem?
- Vi röstar. Den viktigaste delen är kamratskapet, att man är öppen, trevlig och kan prata med folk.
De fyra killarna som VT träffar sysslar alla med musik eller skrivande på olika sätt. För dem har föreningen varit en viktig plats för personlig utveckling, där man kan både hitta sig själv och våga vara den man är.
- Det är bra att få utlopp för sitt diktande och skrivande, få utlopp för sin känsliga sida, säger Jakob Werme, och poängterar att det, trots att man bara är pojkar, inte är särskilt "grabbigt" på mötena.
- Det är ganska civiliserat och ordnat.
Slutenheten är ett sätt att skapa trygghet och samhörighet i gruppen. Skulle mötena vara öppna för vem som helst så kanske man inte hade vågat läsa upp sina kärleksdikter, till exempel. Det ger också en viss seriositet, menar killarna.
Många medlemmar har senare i livet vittnat om hur mycket föreningen betytt för dem. Här har man upplevt djup vänskap, och uppmuntran till att fortsätta utvecklas inom till exempel musik och författarskap.
- Det är ett riktigt kamratskap, det är det största för mig, säger Ludvig Soderling.