Nu ska vi direkt klargöra att det här brevet är inte av det slag som brukar valsa runt i pressen. Ni vet ett sådant som kommit på villovägar av någon outgrundlig anledning och som generade posttjänstemän inte kan förklara. Vårt brev är daterat den 26 mars i Bjurholm, 60 kilometer väster om Umeå, i Västerbotten.
Brevet är från Kolbjörn Wilcke. Den handlar om hans familjs historia. Wilcke fick för en del år sedan Hasse Hjertqvists artikel från en bekants, bekant som reagerat på namnet Wilcke. Det hade figurerat högst perifert i artikeln som var rubricerad "Reginelund i våra hjärtan".
Hjertqvists historia handlade i huvudsak om den tid då den stora villan, eller herrgården om man så vill, fungerade som epidemisjukhus i slutet av 1800-och i början av 1900-talet. Villan låg ungefär där parken är i dag och alltså en bra bit utanför Norrtull.
Nu har Wilcke hittat en bild som varit nerpackad i en kartong och blivit bortglömd vid en flyttning.
- Den Wilcke som nämns i artikeln var min farfars mor Charlotte. Hon var Stockholmsflicka och född Malmström, berättar Kolbjörn Wilcke.
Charlotte Wilcke hade fått Reginelund i gåva av pappan till den son hon födde 1855! Hon hade varit kammarjungfru på Adelsnäs åt Seth Adelswärds första hustru Katarina, född Stackelberg. Kammarjungfrun och baronen hade uppenbarligen kommit varandra lite för nära... Så baron Adelswärd köpte Reginelund 1859 för 14 000 riksdaler med inventarier. Charlotte Wilckes framtid var tryggad.
Resultatet av deras intimitet blev ett litet gossebarn som döptes till Johan Eric. Han placerades hos en prästfamilj Grevell någonstans utanför Åtvidaberg. Under åren fram till Seth Adelswärds död (1867) besökte han pojken regelbundet. Men han kallades då för farbror Eriksson. Sonen skrev i prydliga brev, som finns bevarade i familjens ägo, till mamman i Västervik och berättade om besöken.
- Jag tror han träffade sin pappa kanske oftare än sin mamma, berättar Kolbjörn Wilcke.
Vid 14 års ålder sattes Johan Eric i utbildning till sjöofficer vid Skeppsgossekåren i Stockholm. Men då hade Seth Adelswärd redan lämnat denna världen. Johan Eric skötte sig med den äran vid Skeppsgossekåren och blev en högst duglig officer som stannade hela livet i flottan.
Hans mamma "Lotten" hade gift sig med en magistratssekreterare Gustav Wilcke 1857 eller 1858. Kolbjörn Wilcke misstänker att Seth Adelswärd hade ett finger med i arrangemanget av det äktenskapet. Hur som helst med den saken. Lotten Wilcke födde två tvillingpar. Strax innan det andra paret föddes, 1862, dog oväntat hennes man Gustav Wilcke.
Seth Adelswärd trädde åter in på scenen och donerade 25 000 (!) till Lotten så hon kunde bo kvar ståndsmässigt på Reginelund. På 1890-talet (årtalen går isär) köpte staden Reginelund för 15 000 kronor av en Pålsson på Hvalstad, som ägt egendomen några år. Staden behövde ett nytt epidemisjukhus.
I tio år hade då epidemisjukhuset legat på Bränneriholmen, den vi i dag kallar för Strömsholmen, i en del av fiskfabriken Vestas kontorslokaler. Först 1924 byggdes ett epidemisjukhus vid lasarettet. Men det är en annan historia som Hasse Hjertqvist redan berättat.
- Jag är tacksam att kunna återge ett hedervärt ansvar som denne Seth Adelswärd visade gentemot sonen och modern, avslutar Kolbjörn Wilcke.