Vakande ögon stirrar på oss. Skäggdoppingen ligger stilla på den flytande bädden i Kålgårdsviken. Hon ser allt. Det går inte att vara osynlig. Hanen patrullerar oroligt i cirklar vid boet. Jag känner mig som en inkräktare. Honan hoppar ned i vattnet. Men nej, inga ägg syns till.
- Hon kanske provligger, spekulerar Naturums guide Jan-Olov Persson, boet brukar vara lite större än såhär när de ska ruva.
Bredvid det vaksamma paret kacklas det för fullt. Parningsdansen har avtagit en del och ersatts av revirhävdande. Doppingarna spänner upp sina bringor, tar sats och jagar bort varandra. Jan-Olov skämtar att det här är ett väldigt populärt ställe bland doppingarna och liknar det vid fåglarnas "gräddhylla".
Vattenståndet är lågt och man kan lätt röra sig en bit ned i vasskanten utan att bli blöt. Fåglarnas byggteknik är smart anpassad så att boet kan röra sig upp och ned med vattnet men ändå vara fast förankrat i vasstråna.
Längst med vasskanten prasslar det. En röd-brun ekorre hetsar förbi, dricker en slurk vatten och försvinner upp i ett träd. Sedan syns en till och en till. Vi räknar till fyra stycken ungar som leker med varandra. En är lite modigare och framförallt nyfiken. Den hoppar fram mot oss i blixtsnabba etapper och stannar någon meter bort för att studera människorna närgånget en lång stund. Ekorren skalar gärna kottar men älskar också att smaska på små fågelägg.