Julia räddade sin mamma
Höll på att bli påkörd vid olyckskorsning. Skrev brev till Banverket och efterlyste bommar.
Nioåriga Julia Andersson vet. Hon bor precis intill korsningen och i somras blev hon något av en hjälte då hon räddade sin mamma Lena från att bli påkörd av tåget.
Mor och dotter skulle gå och handla och Lena gick först. När Julia skulle korsa järnvägen hörde hon tåget som tutade och hon stannade därför till och sa till sin mamma att tåget var på väg. Båda skyndade sig över korsningen och strax efteråt svischade tåget förbi.
-Jag blev nog mer chockad än Julia, berättar Lena Andersson. Jag fick hjärtklappning efteråt när jag tänkte på vad som kunde ha hänt.
Julia hade många frågor efter händelsen och eftersom inte hennes mamma kunde svara på alla uppmanade hon sin dotter att skriva till Banverket. Brevet ser ni här intill. I brevet berättade Julia vad som hade hänt och efterlyste bommar vid korsningen.
Efter några veckor fick hon svar från Banverket som tackade för brevet och för att flickan gjort sin mamma uppmärksam på att tåget kom.
"Jag skulle också vilja att det fanns bommar vid alla järnvägsövergångar men helst av allt att det fanns en bro eller undergång så att inte tåget kan krocka med något. Tyvärr räcker inte pengarna till allt man vill, så därför måste vi använda dom klokt och där dom gör mest nytta. Hittills brukar vi därför sätta upp bommar på dom övergångar där tåget kan krocka med bilar, där finns ju risken att både dom som åker i tåget och i bilen kan skadas", skriver banområdeschef Sten Häggström.
Han berättar i sitt brev till Julia att Banverket fått fler brev om den aktuella övergången.
I sitt brev till flickan uppmanar Sten Häggström även flickan till fortsatt försiktighet när hon går över järnvägen.
Så här en tid efter händelsen funderar inte Julia så mycket över vad som hände den där dagen i somras, trots att hon då och då korsar järnvägen själv när hon ska gå och handla något. Men efter söndagens olycka har hon gjort det lite mer. Hon tänker på den döde pojken, som var lika gammal som hon. Hon tänker på hans familj.
-Jag fattar inte hur det kunde hända. Och jag tycker synd om pojkens pappa. Han kommer alltid att minnas vad som hände, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter