Julia Andersson arrangerar skogsbad för nyfikna deltagare.
Den hårda arbetskulturen i Japan på 80-talet ledde till att människor bokstavligen jobbade ihjäl sig. För att försöka få bukt med det så inrättade det japanska departementet för jordbruk, skogsvård och fiske stora skogsparker för naturbaserad återhämtning. De skapade därmed metoden Shinrin Yoku, som direktöversätts till skogsbad.
– Det handlar inte om att du ska bada i en sjö i skogen, det innebär istället att du ska öppna upp dina sinnen och låta dom bada. Att se, höra, känna, dofta och bara vara i nuet, förklarar Julia Andersson.
Julia kommer ursprungligen från Gissebo i de södra delarna av Västerviks kommun där hon växte upp i skogsmiljö.
– Under hela min uppväxt så lekte jag samt befann mig i skogen och det är en miljö som jag själv mår väldigt bra i. Jag vill att fler människor ska våga upptäcka och utforska våra skogar, säger Julia.
Ett sätt att komma närmare naturen är att nyfiket utforska den med genom en lupp.
Julia utbildade sig till socionom i Kalmar och jobbade som skolkurator en period och nu efter hennes flytt tillbaka till Västervik för några år sedan så är hon butikssäljare. Men hon känner att hon inte riktigt hittat sin plats ännu.
– Jag har inte hittat min plats i världen som socionom ännu. De senaste åren har jag börjat känna alltmer att jag vill jobba med människors hälsa och välbefinnande på något sätt. Vid ett tillfälle lyssnade jag på en podd som pratade om skogsbad och det kändes helrätt väg för mig att gå. Jag sökte rätt på en utbildning och det visade sig att den skulle starta bara någon vecka senare, så jag bara körde. Det verkade som att det var menat att det skulle ske just då, berättar Julia.
Hösten 2023 blev Julia diplomerad skogsbadsguide och nu vill hon smyga igång sin verksamhet på sin fritid.
– Det känns läskigt att kasta sig ut och dra igång, men det enda som hindrar mig är jag själv, säger Julia.
En session med Julia kan se helt olika ut varje gång, det beror alltid på gruppen och stunden.
– Det viktiga i skogsbadandet är att det ska vara helt fritt från prestationskrav. Målet är att bara vara och komma naturen närmare. Det finns inga rätt eller fel. Jag brukar börja med att långsamt leda gruppen ut i skogen. Under promenaden ber jag deltagarna att börja lyssna och titta på skogen i deras närhet. Vi kanske sätter eller lägger oss ner på en fin plats och jag guidar deltagarna i hur de successivt ska öppna upp sina sinnen. Det kan handla om att känna på mossan, luta sig bakåt mot ett träd eller titta närmare på naturen genom en lupp, berättar Julia.
Det kan kännas märkligt att behöva en guide för att ta sig ut i naturen, men enligt Julia är det inget konstigt.
– För en del människor kan skogen kännas läskig. Att då få sällskap i en grupp och guidning gör att tröskeln för att ta sig ut i naturen minskar. En bra liknelse är gruppträning på gymmet. Jag själv tar mig inte till gymmet och tränar ensam, då blir det inte av. Jag är en sådan som behöver gruppträning för att få det gjort, säger Julia.
Det finns studier som visar att det finns mängder med positiva hälsoeffekter med att vistas i naturen.
– Jag kan inte komma på en enda negativ biverkning av att vara i naturen. Det viktiga är att komma ihåg att inte fokusera på att göra en massa saker i skogen, så som att leta svamp, utan att bara vara. Det är när vi släpper kraven på prestation som vi kan komma ner i varv, avslutar Julia.
Deltagararna får ligga ner på en filt i skogen och under tiden så guidar Julia hur dom ska öppna sina sinnen för att ta in alla intryck och komma ner i varv.
Att gräva ner fingrarna i mossan gör att du även känner marken och naturen genom handen.
Skrovlig bark på ett träd ger ännu ett intryck från skogen. Träden kanske rör sig lite i vinden som du samtidigt lyssnar på.
Att sitta ner lutandes mot ett träd och blunda gör att Julia kommer ner i varv.