Johan Malmblad sov tidigare på en lastkaj i Västervik.
Vi har tidigare skrivit om utesovaren Johan Malmblad och skildrat hans vardag i ett längre reportage. Vi var med när han förberedde sig på att sova utomhus på en lastkaj och vi följde med honom genom stan och till Ljungheden.
Den sista mars firade han fem år som utesovare och han hade i förväg bestämt sig för att sluta sova ute den sista mars.
Och så blev det, även om han valde att sova ute några nätter i april också.
– Jag slöt cirkeln sista mars. Nu är början på något nytt. Nu tar jag det lugnt och landar. Jag dricker kaffe, fnular och krattar löv. Och ibland cyklar jag till Hjorted och fikar med gubbarna i affären, säger Johan när vi når honom på telefon.
Johan Malmblad har ännu inte kommit på vad han ska göra härnäst. Han har lite mindre planer än så länge, men inget stort. Och 2027 vill han cykla till Tibet.
– Jag brukar ta fram kartboken och fundera, men jag forcerar inte fram någonting. Det får ta tid.
Johan Malmblad ber mig att hälsa till alla han brukar träffa i Västervik.
– Jag kommer tillbaka till stan så småningom.
Vad tar du med dig från de här fem åren som utesovare?
– Att jag tog steget och jag gjorde det. Jag tar med mig alla möten jag har haft och alla koppar kaffe jag har druckit. Det finns så mycket kärlek och generositet i Sverige, mer än man tror. Jag har blivit inbjuden på pizza och blivit erbjuden sängplats. Jag bär med mig alla upplevelser i det enkla formatet, säger Johan Malmblad som lovar höra av sig när han kan berätta mer.
På väg förbi sjukhusbygget mot Willys för en kaffe tidigare i vintras.
Johan Malmblad har sovit ute i fem år, men nu har han slutat.
Johan Malmblad i vintras på lastkajen.