Jodå, Pridefestivalen behövs fortfarande

Varför en festival för bögar, lesbiska och transpersoner? Har inte alla samma rättigheter nu, då? Nu finns partnerskapet, adoptionsrätten, diskrimineringslagar, vad mer ska eftersträvas? Visst, frågorna kan vara berättigade att ställa. Men samtidigt finns det betydligt mer djupgående ting att kämpa för än regelverk. Regelverk kan ta lång tid att ändra fram tills besluten är tagna. Väl då, det enkelt, då är det den nya lagen som gäller, inget annat. Svårare är det med attityder. Är det till exempel helt accepterat att vara gay i en mindre stad, som till exempel i Västervik? Eller duggar kommentarerna tätt bakom Nils och Per när de går hand i hand en fredagskväll förbi krogarna på Bredgatan? Är det helt okej när Pia och Kerstin flyttar in i radhusområdet med sina barn, eller att Karl och Niklas ger varandra en kindpuss i kön på Hemköp? Det är precis här festivalen har ett viktigt syfte - att öppna för diskussion och att väcka frågor. Var går gränserna för acceptans och attityder? Festivalen kan ge inspiration och väcka tankar. Och inte minst kan festivalen vara till hjälp för gymnasietjejen Katrin som tror hon är ensammast i världen med sin kärlek till en annan tjej. I festivalen ser hon att hon inte är ensam, att det finns många fler som hon.I år är det inte bara Pridefestival, det är Europride. Det är ett ypperligt tillfälle att då uppmärksamma hur attityder och rättigheter gentemot homosexuella ser ut i andra delar av vår världsdel och självklart också på andra håll i världen. Låt oss börja ute i Europa, (jag återkommer i min nästa onsdagskrönika med en vidare utblick). Här skiljer ett antal länder ut sig mycket negativt. Polen, Litauen och Vitryssland tar täten i intolerans i lagstiftning och allmän attityd. I Vitryssland och Polen förekommer förföljelse och trakasserier. I Polen var det inte länge sedan en minister krävde ett förbud mot att homosexuella skulle få vara lärare och i människor avskedas från sina jobb på grund av sin homosexualitet.Som tidigare berättats här på ledarsidan kommer den moderaten Christofer Fjellner visa en fotoutställning med bilder från olika länders Pridefestivaler. Inte alla Pridefestivaler möter en sådan uppslutning som Stockholms. I Litauen är till exempel Pride förbjudet och på andra håll möts gayparaderna av motdemonstranter.Det finns med andra ord ingen anledning att slå sig till ro och hävda att allt är fantastiskt bara för att Sverige infört partnerskaps- och diskrimineringslagar. Men en sak är klar - festivalen har ett berättigande så länge homo- och bisexuella samt transpersoner diskrimineras och förtrycks, oavsett om det är i Venezuela, Vatikanen, Warszawa eller Västervik.

Jodå, Pridefestivalen behövs fortfarande

På fredag inleds årets Pridefestival i Stockholm, festivalen för homo- och bisexuella och transpersoner. Under drygt en vecka kommer diskussioner, fest och karneval prägla huvudstaden.