Alldeles i början på det nya seklet började vildsvinen dyka upp runt Odensvi. Ett och annat ensamströvande djur hade skjutits men det var med flockarna som problemen kom.
- Vi såg en grupp på 25 individer och förstod att det måste till en organiserad jakt, säger Jimmy Karlsson.
Han jagar på Odensviholms marker och håller vildsvinsstammen nere tillsammans med sin bror Jens, Fredrik Svensson och Ronny Norlin. Tillsammans har de skjutit 170 vildsvin.
Siffrorna avslöjar att Jimmy är den mest ivrige jägaren. Han ägnar en stor del av sin fritid åt jakt och tar sitt ansvar som jägare på fullaste allvar.
- Efter den milda vinter vi hade så kan vi räkna med en enorm uppgång i stammen, så det gäller att ligga i.
Flest grisar fälls vid åtelplatser och på Odensviholm finns två sådana. Där sprids lagom mycket foder för att locka grisarna men inte göra dem alltför välmående. En välmående gris föder fler kultingar. En hembyggd, mycket enkel anordning, avslöjar vilken tid grisarna kommer. Ett batteri som rycks ur ett väckarur ger tidpunkten.
Jimmy kollar väckarklockan ett par gånger i veckan och vet vilken tid som gäller för stunden. Grisarna kommer varje dag, ofta flera flockar.
En tidsinställd automat sprider spannmål i en vid cirkel och högt upp i ett torn intill kan jägaren sitta och vaka.
- Jag kommer hit minst en och en halv timme innan grisarna brukar komma, säger Jimmy Karlsson. Jag är noga med att inte korsa deras stigar och lämna doftspår.
När svinen dyker upp gäller det att avgöra kön och ålder. En sugga med kultingar får inte skjutas.
- Jag tittar i kikare och bestämmer vilket djur jag ska försöka skjuta. Först då öppnar jag försiktigt fönstret och om grisen kommer i bra läge skjuter jag. Jag hinner aldrig skjuta mer än ett djur.
Hur väl skottet än tar brukar grisen springa tio till 50 meter innan den stupar. Ibland längre och då är det eftersök som gäller. Då ringer Jimmy till pappa Göran som kommer med hunden Sigge, en wachtel, och ger sig ut för att leta rätt på vildsvinet.