Jerry Engström går i pension som chef för Campus Västervik efter fyra år på övertid. Men han kommer att fortsätta jobba för att få statliga medel till lokala campus, något som han menar kan gynna såväl lärosätena som kommunerna.
Men trots att den nu alltså blivit av – man får nämligen inte vara tillsvidareanställd mer än fyra år på övertid inom kommunal och statlig verksamhet – så kommer Jerry Engström inte att sluta jobba för Campus Västerviks och lokala campus framtid.
– Jag känner mig inte riktigt klar än, säger han när vi möter honom hemma i villan i Ankarsrum en bit in på det som fortfarande känns som semester för honom.
I 27 och ett halvt år har Jerry Engström jobbat på Campus Västervik. Efter många år som entreprenör och krogägare på andra platser i landet, bland annat i Karlskoga, Karlstad, Eskilstuna och Hallstahammar, sålde han sin sista krog i Hallstahammar och flyttade tillbaka till födelsekommunen. Han började läsa en kvällskurs vid dåvarande Högskolecentrum. Det var 1997 och såväl verksamheten som lokalerna var långt ifrån vad de är i dag. Både vad gällde utbud av kurser samt antal anställda.
Efter några veckor som student blev Jerry tillfrågad om han ville vara med och leda ett EU-projekt för att bygga upp ett högskolecentrum i Västervik och flera andra kommuner i närområdet. Snart var han chef över hela verksamheten.
2010 bytte Högskolecentrum namn till Campus Västervik. I dag förfogar man över 5 000 kvadratmeter, har plats för mellan 600 och 700 studenter och majoriteten av utbildningen bedrivs på plats i Västervik. Totalt finns ett 20-tal utbildningar, både hela program och enstaka kurser och en stor del av utbildningen är anpassad till arbetsmarknadens behov. 2017 började man även bedriva forskning på Campus. Något som kändes som en utopi kring millennieskiftet.
Jerry Engström har jobbat i 27 år på Campus Västervik. En tid han inte tror hade varit möjlig om han inte hade haft förstående chefer och politiker som gett honom stort ansvar och mycket frihet.
I sin roll har Jerry Engström framför allt uppskattat att följa utvecklingen hos såväl studenter som medarbetare.
– Jag har sett medarbetare som gått hela sin utbildning hos oss, sedan gått en forskarutbildning och blivit forskare. Där är sannolikheten stor för att kompetensen stannar i Västervik, säger han.
Som den rastlösa själ han är medger han att det förmodligen inte hade blivit så många år om han inte haft varierande arbetsuppgifter och förstående chefer och politiker, som gett honom stor frihet.
– Man brukar ju säga att det är bra att byta jobb vart femte år men jag har nog bytt vartannat, trots att jag varit kvar i samma byggnad, säger han.
Jerry Engström i sitt tjänsterum 2012.
Att Jerry Engström nu har slutat sin tjänst som campuschef och lämnat över till Ola Bokström Dagbro, som närmast kommer från en tjänst som studierektor på Linnéuniversitetet, betyder inte att han kommer att sluta engagera sig i utvecklingen för lokala campus. En hjärtefråga som han drivit länge, och kommer att fortsätta göra inom ramen för projektet Nya vägar, är att försöka få till statliga medel för lokala campus. I dag finansieras allt med kommunala medel vilket inte är optimalt, menar han. I många år har han uppvaktat flera olika utbildningsministrar i frågan – sju stycken närmare bestämt – och nu fortsätter han alltså arbetet.
– Jag har nått nästan ända fram och nu kan jag koncentrera mig ännu mer i frågan, säger Jerry Engström som menar att arbetet med att utveckla Campus Västervik visserligen kunde ha gått fortare, men att verksamheten samtidigt vuxit i den takt som kommunen och näringslivet efterfrågat.
Varför är det så viktigt att kunna studera på ett lokalt campus?
– Vår målgrupp är ju studenter som på något vis är ortsbundna här. Antingen personer som vill stanna kvar i Västervik eller som vill byta karriär mitt i livet, när de kanske redan etablerat sig här och bildat familj. Att kunna plugga på hemmaplan är något som gynnar även kommunen om kompetensen blir kvar här. Jag upplever att de politiker jag haft kontakt med genom åren har haft en samsyn i frågan, oavsett vem som har styrt. De har sett Västerviks bästa framför sin partifärg och sett vad ny kunskap kan tillföra, säger Jerry Engström.
På Campus Västervik var man tidig med digitala mötestjänster och andra lösningar som inte var så vanligt utbredda på den tiden. 2010 visar Jerry Engström ett mötessystem för VT:s fotograf.
Mycket av Jerry Engströms sociala liv kretsar på något vis kring arbetet, och det är just avsaknaden av det som kommer att kännas konstigt, när han nu går i pension.
– Men jag kommer ändå att kunna fortsätta jobba med det jag är bra på, fast i min egen takt. Det blir nog bra det här, säger han med tillförsikt.
Privat har han inte heller några sysselsättningsproblem.
– Jag leker fortfarande en del med bilar. Jag har en engelsk pärla, en MG från 1998, berättar han.
Motorintresset grundar sig i en tävlingskarriär inom motorsport. Under krögartiden tävlade Jerry i dragracing och reste runt i hela världen och tävlade.
Jerry Engström går i pension som chef för Campus Västervik efter fyra år på övertid. Men han räknar inte med att bli sysslolös.
Tomten i Ankarsrum, med vidunderlig utsikt över en sjö, är också ett ständigt pågående projekt. Jerry visar runt på baksidan, som från början mest var en liten sjöstensbelagd tomt inklämd mellan huset och ett stenparti. Där har han byggt upp en imponerande altan, med grillplatser, hammock och utespa. Det senaste projektet är ett utekök, som han byggt under våren och som stod färdigt lagom till sommaren. Det har Jerry alltså byggt med sina egna händer, samtidigt som han jobbat heltid – och mer därtill – på campus.
Familjen har också båtar, och ett hus på Idö, och där finns det alltid något att göra.
– Det är alltid något fönster att måla eller någon brygga att bygga, så jag behöver inte gå sysslolös, säger han.
Även läsning är ett stort intresse. Fast på semestern byts den akademiska litteraturen ut mot deckare. Liza Marklund är en av favoritförfattarna.
Nu blir det mer tid för familjen för Jerry Engström som tillsammans med sambon Annelie Sjögren gärna reser. Annelies barnbarn Loke bor i närheten och hälsar gärna på.
Att resa mer står också på Jerry Engströms agenda. Tillsammans med sin sambo Annelie Sjögren har han under snart 20 års tid rest regelbundet till Sri Lanka.
– Det började med att vi ville resa till ett ställe som vi inte visste så mycket om, och där turismen inte var så utbredd, säger han.
Sagt och gjort. Redan vid första resan till Sri Lanka fick paret kontakt med en familj, och sedan dess har de hjälpt familjen med ekonomiska och praktiska saker. De har också finansierat barnens skolgång och är glada över att äldsta dottern, som nu är 20 år, ska börja plugga på universitetet. Det är något som med största sannolikhet kommer att ge henne ett bättre liv i det fattiga och traditionsbundna landet.
Familjerna har regelbunden kontakt via meddelandeappen Whatsapp.
– Vi skickar meddelanden till varandra flera gånger i veckan och familjen där nere ber för oss varje kväll. Det är rätt fint, och något vi inte är vana vid från Sverige, säger Jerry Engström.
En fjäder i hatten var när Jerry Engström blev hedersdoktor vid Högskolan Väst. Certifikatet sitter inramat i hans arbetsrum.
2003 var Campus Västervik fortfarande Högskolecentrum och en mer än 20 år yngre Jerry Engström poserar i sin dörr.
Jerry Engström och dåvarande vd:n för Västervik Framåt, Roger Psajd, informerar om hur nya Campus Västervik ska bli. Året var 2010.