Gunilla Tholander tycker lagarna behöver ändras, för att skydda utsatta kvinnor och barn. "Man hänvisar till gärningsmannens integritet och så förlorar en kvinna livet."
– Men det är många frågor som vi fortfarande inte har fått svar på. Och det kommer vi nog aldrig få, säger Gunilla.
Två reportrar från Göteborgs-Posten, Michael Verdicchio och Madeleine Gartéus, har granskat flera fall där en kvinna dödats av en man hon har eller har haft en relation med. I sex poddar med titeln "Hennes namn var..." berättar de nu kvinnornas historier.
I det tredje avsnittet tar de upp Jennies fall, och har bland annat pratat med en person som sett paret bråka i en matbutik kvällen innan dödsskjutningen, trots att den före detta pojkvännen och hans familj hävdar att Jennie inte skulle ha lämnat lägenheten den kvällen.
Gunilla berättar också om en film hon fick skickad till sig från den dömde mannens telefon på dottern och dottersonen utomhus i mörkret.
– Det stämmer ju inte heller med att de skulle varit inne i lägenheten hela kvällen.
Gunilla skickade filmen till polisen, men av någon anledning togs den aldrig upp i förundersökningsmaterialet och när GP pratar med kammaråklagare Linda Canéus så har hon inte kännedom om filmen.
Men Gunilla tror inte att vare sig filmen, eller det anonyma vittnet gör någon skillnad i det här läget.
– Jag har ju hört talas om det där bråket, och att det ska finnas fler vittnen, men de är rädda för att vittna, säger hon.
Efter att Jennie sköts till döds kastades Gunilla plötsligt in i en ny värld, en värld där hon har fått ta del av otaliga berättelser där kvinnor misshandlats och ibland dödats av närstående män.
– Jag tycker att myndigheter ofta kan gömma sig bakom lagar och sekretess, i stället för att ta ansvar, säger hon.
– Man hänvisar till gärningsmannens integritet och så förlorar en kvinna livet.
I Jennies fall lyfter GP:s journalister frågan om hur lämpligt det var att placera henne i ett boende bara någon kilometer från den man hon flytt ifrån.
– De borde ju vara experter på sådant här. Själv tänkte jag inte på det, jag var bara så glad över att ha Jennie och mitt barnbarn här igen.
Socialtjänsten i Västervik avböjer till GP att kommentera det hela, och när VT söker någon att prata med får vi heller inget svar.
– Efter det skyddade boendet finns det ingen fortsättning. Många kvinnor står utan jobb, pengar, kläder och möbler. De lämnas att klara sig själva. Och varför är det alltid kvinnan som ska behöva fly och bygga upp ett nytt liv, medan hennes förövare får fortsätta som förut? säger Gunilla.
Den 8 oktober 2019 sköts Jennie Tholander till döds av sin före detta pojkvän, i hans bostad på Skyttegatan i Västervik. Han dömdes sedan för grovt vållande till annans död.
Hon vill se en förändring i lagstiftningen, för att skydda den som är utsatt, och förstås även barn som drabbas.
Hon vill också ha skärpta straff. Mannen som dödade Jennie dömdes till fängelse i sex år och fyra månader. Det tycker hon är för lite för någon som tagit en människas liv, även om rätten bedömde att dödsskjutningen kan ha varit en olycka.
Därför startade hon också en namninsamling som hon lämnade till jämställdhetsministern Paulina Brandberg (L) och justitieministern Gunnar Strömmer (M) i februari, i sällskap med reportrarna från GP. Det som hände under dessa ministermöten kommer tas upp det sista avsnittet av podden, som släpps den 12 juni.
Varför ska man lyssna på den här podden tycker du?
– För att det är kvinnorna som står i fokus den här gången, ofta står gärningsmannen i fokus och så glöms kvinnorna bort. Och så tycker jag det är viktigt för då kanske man kan lära sig att se tecknen och kunna hjälpa någon annan som är utsatt.