Jennie Nilsson tillsammans med sina föräldrar Ann och Dan Nilsson på studentdagen för 20 år sedan.
Tittar man på vad som hänt sedan VT intervjuade den nybakade studenten, som då hette Jennie Nilsson, kan man ändå ana att åren gått.
– Till viss del blev det som jag sa då. Jag tog ett år efter skolan då jag bodde kvar i Västervik och jobbade med olika saker. Sen flyttade jag till Jönköping och började plugga, berättar hon.
VT:s förstasida den 12 juni 2004, med Jennie och hennes föräldrar på stor bild.
I en intervju i anslutning till studenten berättade Jennie om sina framtidsplaner. Juridik och ekonomi fanns i tankarna redan då och hon blev mycket riktigt jurist.
Utbildningen, en magisterexamen i affärsjuridik, låg också i linje med vad hon funderade på då. I artikeln uttryckte hon visserligen att hon inte hade en aning om vad hon skulle "bli när hon blev stor", men hon öppnade också för att plugga antingen ekonomi eller juridik.
Efter fyra och ett halvt år i Jönköping hade Jennie sin magisterexamen, men då hade hon börjat fundera på om hon inte hellre borde ha satsat på en traditionell juristexamen, för att ha fler dörrar öppna.
– Jag ville kunna bli advokat, vilket jag inte kunde med min utbildning. Så jag flyttade till Stockholm och började plugga på juristprogrammet, säger Jennie.
Jennie Jarl tillbaka utanför Västerviks gymnasium, 20 år efter att hon tog studenten.
Jennies studentmössa är fulltecknad med hälsningar och lyckönskningar från förr.
Mycket har hänt på de 20 år som gått sedan Jennie Jarl tog studenten från Västerviks gymnasium. "Tänk, om ytterligare 20 år har min egen son tagit studenten", säger hon och klappar ömt på sin växande mage.
Tack vare sin redan slutförda utbildning, och möjligheten att läsa på dubbelfart, klarade hon av sin juristexamen på ett år, och därefter fick hon jobb på en advokatbyrå direkt efter examen. Totalt jobbade hon där i tio år och den stress hon vid studenten kände att gymnasiet hade inneburit, visade sig vara en mild bris i jämförelse med vad som väntade.
– Att jobba på advokatbyrå innebär inte mindre stress, tvärtom. Det har hänt att jag har suttit på byrån till tre på nätterna och jobbat, säger Jennie.
Hon trivdes dock på jobbet, och med arbetsuppgifterna, där hon jobbade med affärsjuridiska tvister och företrädde sina klienter i domstolsprocesser.
Men under åren började Jennie och maken Jesper fundera på att flytta från storstaden. Hon trivdes visserligen med utbudet av restauranger och nöjen, och den anonymitet som livet i en storstad innebär, jämfört med i Västervik, där "alla känner alla eller har kopplingar till varandra".
Samtidigt kändes det som om livet på advokatbyrå var slitigt, det var svårt att planera sin fritid och att upprätthålla några fasta tider.
– Livet ska vara mer än bara jobb, säger Jennie.
Jennie Jarl, tidigare Jennie Nilsson, tog studenten 2004. Hon minns dagen tydligt och blir nostalgisk när hon tittar tillbaka på den artikel som VT skrev om henne i anslutning till studenten.
Jennie Jarl har flyttat tillbaka till Västervik efter många år i Stockholm. Snart väntar hon och hennes man sitt första barn.
Under pandemin, när hon satt isolerad i parets lägenhet och jobbade, blev hon mer övertygad om att hon var klar med Stockholm, även om hon poängterar att hon absolut inte hade velat ha åren där ogjorda.
Tankarna gick mot att flytta tillbaka till Småland. Maken kommer från Jönköping, men hade inget emot att flytta till Västervik heller. Med eget företag inom grafisk design och kommunikation kunde han vara flexibel med bostadsort.
– Vi började prata mer seriöst om en flytt. Vi ville köpa hus, kanske bilda familj. Min familj fanns i Västervik och många av mina vänner bodde kvar, berättar Jennie.
Av en ren slump såg hon att Länsförsäkringar sökte en jurist till Kalmar län, med placering på valfritt kontor. Hon sökte och fick jobbet och jobbar nu som försäkringsjurist, med placering i Västervik. Ett jobb som passar hennes utbildning, erfarenheter och intressen som hand i handske. Samtidigt som hon kan njuta av småstadens fördelar.
– Jag gillar närheten, att man kan cykla överallt, närheten till naturen och att det inte är samma stress som i Stockholm, säger hon.
Paret köpte hus i Piperskärr – där Jennie också är uppvuxen. Hon bor nära sina föräldrar och har ett tätare umgänge med sina Västerviksvänner. Hon har också tagit upp ett tidigare intresse – dans.
– Jag är tillbaka i Westerwik Twirling Troop där jag håller på med drill, eldshower och cheerleading, samt är tränare, berättar hon.
Och snart väntar nästa äventyr. Paret väntar sitt första barn, en pojke, som beräknas komma till världen i början av augusti. Lite drygt 20 år efter att Jennie togs emot av familj och vänner där på skolgården utanför Västerviks gymnasium, med en ljusnande framtid i sikte.
20 år har gått och Jennie Jarl möter upp oss tillsammans med sina föräldrar Ann och Dan Nilsson - som har letat upp Jennies gamla studentmössa - utanför Västerviks gymnasium.
20 år har gått och Jennie Jarl möter upp oss tillsammans med sina föräldrar Ann och Dan Nilsson - som har letat upp Jennies gamla studentmössa - utanför Västerviks gymnasium.
20 år har gått och Jennie Jarl möter upp oss tillsammans med sina föräldrar Ann och Dan Nilsson - som har letat upp Jennies gamla studentmössa - utanför Västerviks gymnasium.
Studentdagen är en dag hon med glädje kan se tillbaka på när hon tillsammans med föräldrarna Ann och Dan Nilsson strosar utanför gymnasiet för att minnas den där dagen för 20 år sedan, och för att fotograferas. Cirkeln är sluten. Jennie klappar sig på magen, som börjat bli ganska rund:
– Och tänk. Om nästan lika lång tid är det min egen son som tar studenten, säger hon.