Den maffiga novemberkaktusen är översållad med mörkrosa blommor och stor som en mindre buske i trädgården. Den tronar på en piedestal framme vid fönstret, där man har en vidsträckt utsikt över havsviken Syrsan.
Kaktusen är så yvig att Dagny har fått sticka ner en tratt genom grenverket uppe i den, för att komma åt att vattna.
Hennes granne, Anne-Marie Sjöblom, gör en beräkning av antalet blommor och kommer fram till att det rör sig om cirka 200. Fortfarande finns flera knoppar som inte har slagit ut än.
Dagny berättar att den står ute hela sommaren, på skuggsidan, under tak.
– Jag tar in den när det börjar bli kallare. Då brukar det vara knoppar på den. Men så här mycket blommor har det aldrig varit förut.
Hon köpte den till jul någon gång för ungefär tio år sedan. Då var den ganska liten. På frågan vilka knep hon har, för att få den att bli så stor och rikblommande, svarar hon skrattande att hon har inga knep. Hon har planterat om den, men det är länge sedan nu.
– Jag förstår inte hur den kan leva, men den sköter sig själv, säger hon.
Vatten får den lite då och då, mer under blomningen, och flytande näring ibland. Sedan plockar hon bort övervissnade blommor vartefter.
På nätet finns fler tips på hur dessa blommor ska skötas. Man ska till exempel inte vrida på krukan, när det är knoppar på växten, för då kan de falla av.
En novemberkaktus är bra för luften inomhus, då den tar upp koldioxid.