Bilden är tagen 1944 nedanför Sankt Petri efter högtidlig medaljutdelning inne i kyrkan. Herrarna på bilden var anställda av den tidens järnvägsbolag, NVHJ, och belönades i samband med att bolaget firade 65 år. Äldre västervikare kan säkert känna igen ett och annat ansikte. I förgrunden, i den stiliga uniformen, står trafikchefen Hugo Westeson.
NVHJ var privatägt och stod för Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar. Bolaget drevs fram till 1949 dåStatensJärnvägar tog över driften.Linjen Åtvidaberg-Västervik breddades till normalspår 1964, samtidigt som linjen Norsholm-Åtvidaberg lades ner.
Järnvägens historia i Västervik är gammal. 1857 väcktes första gången förslag om en järnväg som skulle förbinda Västervik med stambanan och inre delar av landet. Om staden fick en järnväg så skulle den också gynna sjöfarten, var förslagsställarnas tanke.
Men Västerviks uppvaktningar hos maktens herrar förklingade ohörda. Stadens styrande fick nobben. Järnvägskommittén ville inte förorda Västerviks förslag. Järnvägen fanns inte med bland dem som staten skulle bygga eller understödja. Frågan lades på is. Men kom upp på bordet med jämna mellanrum. I Västervik gav man inte upp.
I maj 1877, efter sju sorger och åtta bedrövelser, började man så äntligen bygga sträckan Västervik-Åtvidaberg-Bersbo. Den öppnades den 16 augusti 1879. Sträckan Hultsfred-Västervik tog längre tid att få i ordning. Arbetet inleddes i december 1876 och i mitten av november 1879 kunde de första tågen tuffa i väg.
Sträckan Västervik-Åtvidaberg-Bersbo hade kostat 3 346 300 kronor. Hultsfred-Västervik blev något billigare. Kostnaden stannade vid 2 983 000 kronor. Så de båda järnvägsbyggena skulle, i dagens penningvärde, gått löst på över 300 miljoner kronor.
Källor: Per-Åke Widegren, http://www.stiglundin.se/jarnvag och Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1926.