Sofia B. Karlsson kommer från Västervik och är anställd på Riksidrottsförbundet. Hon har själv en bakgrund i idrotten och har bland annat spelat i VFF och WTK. I sin bok "Stå upp när det blåser" låter hon forskning, andras berättelser och sina egna erfarenheter smälta samman till en dokumentation av hur pojk- och herrlagidrotten formar killar och ibland utesluter andra, men också hur man kan förändra det. Hon har utbildat över 2 000 tränare och ledare och i boken har hon låtit tolv män från idrottens värld berätta hur de har upplevt maskulinitetsnormerna inom sporten. Det är framför allt fotboll, hockey, bandy, amerikansk fotboll och handboll Sofia B. Karlsson pratar om när hon berättar om normerna inom pojk- och herrlagidrotten. Hon säger att det finns en lång historia av mansdominans inom idrotterna och att kulturen har byggts på en förväntan att till exempel kvinnor och homosexuella inte finns i rummen. Språket har formats efter det, menar hon.
– Men killar förväntas också vilja delta i en viss typ av idrott. Man kanske egentligen inte har lust att spela hockey men det förväntas på nåt sätt av en att man ska vara intresserad av det, säger hon.
– Våra val präglas av vad vi förväntas göra, både vad gäller val av idrott och hur vi beter oss när vi väl är i idrotten.
Är det ett stort problem med jargong och kränkningar i omklädningsrummen?– Ja. Vi vet mer nu än vi någonsin har vetat om det och både förbund, föreningar och vi inom Riksidrottsförbundet har fått upp ögonen för frågan. Vi vet att killar mår dåligt av normerna, och idrottsnormerna är starkast i pojk- och herrlagidrotterna. Det finns många individer som ingår i systemet, som fostrar pojkar in i den här rollen. Det är viktigt att vi vågar ta i det här.
Vilka är det då som hamnar i skottgluggen för jargongen och kränkningarna? Sofia B. Karlsson säger att forskning visar att unga killar skapar sin identitet genom att ha tydliga motpoler, alltså sånt man som kille inte ska vara.
– De ska inte vara "bögen", "blatten" eller "kärringen". Förväntningarna man har på män drabbar alla som inte är vita, heterosexuella män. Det kan vara HBTQ-personer, personer som inte är vita eller kvinnor. Men det drabbar också killar själva för många passar inte in i de här förväntningarna och många mår dåligt av att de förväntas delta i den här jargongen, när de egentligen bara vill passa in.
En konsekvens av problemet är att vissa inte känner sig inkluderade och helt enkelt undviker idrott. HBTQ-personer och tjejer med utländsk bakgrund har till exempel lägre deltagande inom idrotten än andra grupper, och i undersökningar har HBTQ-personer uppgett att de inte känner sig välkomna.
– Det är en så tydlig könsuppdelning i idrotten och det finns ingen strategi för hur man ska inkludera till exempel ickebinära än. De och andra HBTQ-personer söker sig inte heller till idrotten i lika hög utsträckning och det vi vet är att de i minst grad söker sig till pojk- och herrlagidrott.
Riksidrottsförbundet genomför nu fram till 2025 en satsning på jämställdhet och inkludering. Personer inom idrotten ska utbildas och förbunden ska sedan föra kunskaperna vidare till föreningarna. Bland annat ska man se till att inkluderande och normmedvetet ledarskap finns med i tränarutbildningarna, eftersom många tränare själva varit aktiva inom idrotten och fått med sig förväntningar och normer därifrån. Riksidrottsförbundet utformar också samarbete med flera externa parter som har hög kunskap i frågorna.
En del av problemet med kränkningar och jargong kommer från publiken på läktarna, även där har kulturen präglats av män. Sofia B. Karlsson säger att det är viktigt att se och prata om alla de här delarna då normerna och jargongen får folk att må dåligt, inte bara de som utsätts för jargongen utan också killarna själva då många far illa och skadas av mansnormen.
– En del i hur man förväntas vara är att man vet vad publiken vill ha av en. Man har den blicken på sig, oavsett om det är på Bökensved eller på Friends arena.