"Jag ville bara bort från Somalia"

När Ahmed Sharifs farbror gick bort blev Ahmed förvisad från Saudiarabien till Somalia. Ett land han inte hade bott i sedan han var fyra år och vars språk han inte kunde. Att han till slut skulle hamna i Gamleby hade han inte en aning om.

Ahmed Sharif.

Ahmed Sharif.

Foto: Lisa Olaison

Västervik2009-07-01 00:06
Ahmed gör sig i ordning för att åka in en sväng till Västervik. Skolan är slut är för terminen och han är ledig från praktiken på pizzeria Fungi i dag. Det är tre månader sedan han kom till hemmet för ensamkommande flyktingbarn i Gamleby. Han är 17 år och har ingen familj. - När min farbror dog av sin diabetes blev jag förvisad till Somalia. Jag hade planerat att stanna i Saudiarabien, men det gick inte eftersom jag inte var saudisk medborgare. Han bodde en månad i Somalia, hos en vän till farbrodern som tillhörde samma klan som han själv.- Det var svårt. Jag kunde inte somaliska så det var väldigt jobbigt. Men tack vare farbroderns vänner och ett arv från honom kunde Ahmed lämna Somalia. Att det blev Sverige var en slump.- Jag valde inte Sverige, jag visste inte vad det var för ett land. Jag ville bara bort från Somalia, det var hemskt för mig. Jag ser somalisk ut, men pratar bara arabiska. I Sverige hamnade Ahmed först i ett transitboende och sedan på hemmet i Gamleby. Där bor han nu tillsammans med sex andra killar i samma situation. De väntar på, eller har just fått permanent uppehållstillstånd. På dagarna går de i skolan, några på Åbyskolan, några på svenska för invandrare. Ahmed är mycket motiverad att lära sig språket, att komma in på en utbildning för att bli flygplansmekaniker är målet. - Jag har alltid varit intresserad av det, säger han och visar informationsbladet från skolan som sitter på väggen, ovanför skrivbordet. - Det är en bra skola, där kan jag förbereda mig för fortsatta studier. Han är målmedveten.- Det är det enda jag kan vara, jag har ingen släkt eller familj att tänka på.Det måste vara hårt?
- Ja, men jag är den sorten som inte visar sina känslor för andra. Jag tar fram dem när jag är själv. De andra killarna i huset har blivit hans familj. - Vi pratar, det är det som gör mig lugn. Jag är inte den enda i världen som inte får träffa sin släkt på tio år.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om