"Jag vill inte bli av med andra benet också"

- Jag skulle vilja göra ett upprop till sjukhusläkarna och vädja till deras yrkesetik. Jag vill inte bli av med andra benet också, säger han.
Ingemar Andersson är diabetiker och det var dålig cirkulation som gjorde att hans fot blev så dålig att amputation till sist blev nödvändig. Under ett halvår efter amputationen led han av att såren inte ville läka. Han fick då tipset att ta kontakt med undersköterskan Annika Stenborg på sårmottagningen. Hon har särskild sårkompetens och lyckades med det som ingen annan hade lyckats med på sex månader.
- Hon var den enda som lyckades få såret att läka, berättar Ingemar Andersson.

Nu har Ingemar fått nya sår även på den andra foten och han träffar regelbundet Annika Stenborg för att få såren omskötta. Utan hennes hjälp är han säker på att även det benet hade behövt amputeras.
Vad som händer när sårmottagningen försvinner, har han inte fått något besked om. Men han befarar att sårvården kommer att skötas av distriktssköterskor utan specialkompetens på just sårvård. Och att det kommer att leda till att han blir sämre igen.

- Nu kan jag åtminstone klara mig hjälpligt själv. Jag kan stödja mig, eller hoppa på det ena benet om jag behöver förflytta mig utan rullstol. Och jag behöver inte be min hustru om hjälp om jag behöver gå på toaletten mitt i natten. Om andra benet försvinner klarar jag mig inte själv.
Han är också orolig för att hans kropp inte skulle klara en amputation till. Han lider av diabetes och astma och har drabbats av både stroke och hjärtinfarkt.
- Jag kanske inte överlever en amputation, säger Ingemar Andersson.

Han är besviken på de styrande tjänstemännen och politikerna som inte sett till att sårmottagningen får finnas kvar i nuvarande form. Han tycker att tanken att lägga ner den rimmar illa med landstingets paroll "patienten i centrum" och undrar hur man har tänkt sig egentligen. Dessutom tror han inte att en sådan åtgärd sparar några pengar åt landstinget.
- Det kommer att bli fler amputerade när sårmottagningen försvinner. Och varje amputation är dyr, kanske en miljon kronor. Om tio fler måste amputeras på grund av att de stänger, då blir det en extra kostnad på tio miljoner kronor för landstinget, säger Ingemar Andersson.

"Jag vill inte bli av med andra benet också"

För fem år sedan tvingades Ingemar Andersson i Västevik att amputera sitt vänstra ben efter att ha drabbats av så kallad vävnadsdöd. Nu är han orolig att han ska förlora sitt andra ben också. Detta sedan han fått besked om att sårenheten vid Västerviks sjukhus stänger vid årsskiftet.