"Jag vågar inte gå ut på stan själv längre"

Maj, 2009. Tidig kväll med svala vindar. Speedwaymatchen på motorstadion har precis dragit i gång. Stämningen är på topp. Maria besöker stadion med en tjejkompis. De står intill vallen och hejar på åkarna tillsammans med några bekanta. Plötsligt dyker en grupp ungdomar upp. Maria känner igen några av tjejerna i gänget. Det är inga man vill bråka med direkt. - De började tracka oss och sa att vi hade fula kläder, och jag blev arg och pekade finger till en av tjejerna, berättar Maria när VT träffar henne och hennes mamma i deras hem. Maria och hennes kompis går åt ett annat håll. Lite senare under kvällen stöter de på tjejgänget på nytt. Den ena tjejen i gänget kräver att Maria ska be om ursäkt. Stämning är hotfull. Maria blir rädd. - Jag vågade inte göra annat än att be om ursäkt, men samtidigt ville jag att de skulle be om ursäkt också, för allt dumt de hade sagt om oss. Men det räckte inte med en ursäkt. En annan tjej kommer fram. Hon är lite äldre än Maria. - Hon försökte tvinga mig att gå ner på knä och säga förlåt,berättar Maria. I bakgrunden skanderar de andra tjejerna: "Gå ner på knä och kyss hennes fötter då för fan". Men Maria vill inte. Den äldre tjejen sliter tag i hennes hår och sliter ner henne på marken. Det som händer därefter går blixtsnabbt. Maria hamnar på marken, en spark kommer mot henne, han dras bakåt och sparken missar, en ny spark kommer mot henne, ett knä träffar henne på insidan av låret. Smärtan strålar ut genom benet. Hon kränger med kroppen och lyckas resa sig. Hennes tjejkompis kommer till undsättning och de springer från platsen. - Det gick på några sekunder, jag trodde, alltså, jag hann inte tänka … när vi sprang hörde jag hur de skrek "spring då din jävla hora" … Det var ljust ute när Maria blev misshandlad. Det var folk i rörelse alldeles intill. Fler vuxna såg, menar Maria, men ingen ingrepp. Ingen gjorde ett enda dugg för att stoppa misshandeln. - Jag minns hur jag försökte få ögonkontakt med folk när jag blev nerdragen på marken, jag vet att de såg mig, men ingen verkade bry sig … Smärtan i benet var över på två veckor. Men rädslan är kvar. - Den känslan jag hade i kroppen när det hände sitter kvar i mig, jag ser bilderna framför mig ibland och jag vågar inte gå själv på stan längre. Fotnot:Maria heter egentligen något annat

"Jag vågar inte gå ut på stan själv längre"

Hon misshandlades av ett tjejgäng mitt under en speedwaymatch. De knäade henne och drog ner henne på marken mitt framför ögonen på flera vuxna. Det här är hennes berättelse.