"Jag tror stenhårt på Gladhammar"

- Vi började borra i Gladhammar förra fredagen, berättar geofysikern Torgrim Svensson som är konsult åt IGE. Där har vi bara borrat ett hål på 110 meter än så länge, men det lovar fantastiskt gott. I ett avsnitt är guldhalten 15 gram per ton, att jämföra med 1,4 gram per ton vid guldfyndigheten utanför Lycksele. Nu gäller det bara att hitta tillräckligt stora volymer för att göra brytning lönsam. Jag tror stenhårt på Gladhammar.
Skulle det visa sig att det finns tillräckligt mycket guld i Gladhammar för att bryta så blir det fortsättningen på en 400-årig tradition. Redan på 1600-talet började man bryta järn, sedan övergick intresset till koppar och kobolt.
I Olserum har man hittills borrat 20 hål på upp till 270 meters djup. Förmodligen blir det ytterligare tio hål. Hålen borras snett genom fyndigheten och de intressanta partierna i kärnorna analyseras i Vancouver, Kanada.

- Det är en mineraliserad metavulcanit (vulkanisk massa som genomgått förvandling) vi hittat mellan röd granit i norr och ljusröd granit på sydsidan, berättar Torgrim Svensson. Mineraliseringen är täckt av drygt 100 meter granit och därför har den inte upptäckts tidigare.
- Hittills har vi kunnat begränsa fyndigheten i väster, men österut har vi inte hittat något slut. Inte heller har vi hittat något slut neråt.
Det man letar efter i Olserum är sällsynta jordartsmetaller, som ofta går under samlingsnamnet "high tech-mineraler" eller lantanider.
- Fynden i Olserum har gjorts genom geofysiska mätningar. Dels från flyg, dels har jag gått över området och gjort manuella mätningar, berättar Torgrim Svensson. Genom att kartlägga magnetfälten kan man få fram en bild på berggrundens sammansättning och förstå vilka områden som är intressanta.
- Faktiskt gjorde man på liknande sätt redan på 1600-talet. Då användes en "gruvsnok", en slags kompass för att påvisa magnetiska metallförekomster. Dagens metoder är bara en förfinad variant av "gruvsnoken".