Elias Amiri kom hit som flykting från Afghanistan för drygt ett år sedan. Just nu har han praktik på Västerviks-Tidningen. Vi gav honom ett uppdrag. Att fota hösten. Elias gick självsäkert ut med en kamera och kom tillbaka med fina bilder från Stadsparken, iklädd höstskrud.
Elias vill bli fotograf, berättar han. Eller bilmekaniker.
– Jag är intresserad av fotografi, det är roligt att använda kamera och jag är teknikintresserad också. Helst vill jag bli fotograf, annars vill jag meka med bilar. Teknik är väldigt kul, motorer och så där, säger han.
Han bor i Västervik nu tillsammans med flera andra flyktingar. Han trivs bra, säger han. Och han siktar på att lära sig svenska.
– Jag går på Ludvigsborgsskolan, jag lär mig nya saker varje dag. Det känns bra. Men det är svårt, med språket och så, fast jag förstår mer och mer.
Resan hit var ingen lek för Elias och alla de hundratals personer han reste med. De kördes i stora bilar över flera olika länder, berättar han.
– Det var massa folk som skrek åt oss vad vi skulle göra och åt vilket håll vi skulle, det är väldigt jobbigt.
Han berättar att han kände frid när han kom till Sverige. Att det blev lugnare. Men han saknar sin familj, så klart. Det var länge sedan han pratade med dem.
– Vi tappade kontakten för ett tag sedan, jag vet inte vad de gör eller hur de mår. Jag tänker på dem hela tiden.