Katarina Hultling har både ett välkänt ansikte och en välkänd röst efter många år i teve och radio. I mars 2012 fick svenska folket en annan bild av tevesportprofilen då hon tog av sig sin peruk och blottade sitt kala huvud i teveprogrammet Skavlan.
På tisdag kommer hon till Västervik i samband med Rosabandet-veckan. Arrangemanget står patientföreningen mot prostatacancer och bröstcancerföreningen Blåkulla för.
Att vara öppen med cancerdiagnosen och sjukdomsförloppet var något Katarina Hulting bestämde sig för direkt, hon säger att hon ville ha resan i sin egen hand.
– Jag förstod att tidningarna skulle skriva om det och jag funderade på hur jag skulle hantera det. Jag tror mycket på öppenhet så jag gick ut i pressen och berättade att jag hade drabbats av sjukdomen.
Reaktionerna på Katarinas cancerdiagnos blev många.
– Jag fick enormt många styrkekramar, så många att jag blev väldigt trött på ordet styrkekram. Men det var ju välment.
Det var i oktober 2011 som hon fick diagnosen bröstcancer. Men det var när hon var färdigbehandlad som den stora smällen kom. Hon beskriver det som att hon föll ner i ett slukhål. Hon säger att många tappar fotfästet när de inte längre vårdas och att de då får ångest över att inte ha någon som vakar över dem. Något som hade hjälpt henne när hon var färdigbehandlad hade varit att få åka på en rehabiliteringsvistelse – något hon dock fick göra senare via Cancerrehabfonden – eller få prata med en terapeut.
– Det är då man drabbas av de här tankarna om och när man kommer bli sjuk igen, hur det kommer att bli, om man kommer klara av att jobba igen, om håret kommer att växa ut. Det är både banala och djupa saker.
Det går inte en dag utan att hon tänker på cancer. Men hon har hela tiden varit på det klara med att hon inte vill bli något offer. Och i och med att hon tidigare i livet haft andra motgångar – att hon aldrig kunde få biologiska barn till exempel – hade hon byggt upp en väl utrustad verktygslåda för att kunna hantera cancerdiagnosen. Och att ta sig an sin situation är något hon vill förmedla till publiken på tisdag.
– Jag vill ingjuta mod i människor, mod att se att det faktiskt finns liv i det tragiska.
Det är nu fem år sedan Katarina fick sin cancerbehandling och hon har nyligen haft sitt sista avslutande läkarbesök.
– Folk säger grattis men jag känner Oj, ska vi inte ses mer, jag och sjukvården? Jag får verkligen anstränga mig och tänka att det ju verkligen är grattis till mig. Att jag har klarat mig.