När Anna och Karl sökte hjälp för sina svårigheter att få barn hade de ingen aning om hur vårdprocessen går till. Och någon vidare information fick de inte heller. Anna tycker att vårdpersonalen borde ha berättat vad man kan göra, i vilka steg och vad man bör förvänta sig - innan allt sattes i gång.
- Jag fick inte veta vad jag kan kräva. Först när vi träffade klinikchefen fick vi veta att man borde ha testat min man också.
Hon efterlyser också ett bättre bemötande, och en mer omhändertagande attityd. Alltför många gånger kände hon sig nonchalant bemött - och det i en situation när hon redan var känslomässigt labil. Många gånger fick hon kämpa för att få den vård hon var berättigad till. Det hände till exempel att den läkare hon skulle ha telefonmöte med aldrig ringde upp, och hon fick själv ta tag i att ordna en ny tid.
- Men det kanske är sjukvården i ett nötskal, att man ska vara tvungen att kämpa så mycket själv.
Anna är också kritisk till att hon inte blev erbjuden att få samtala med en kurator.
- Ingen kan ha undgått att jag mådde väldigt dåligt. Ändå erbjöds jag inte samtalskontakt en enda gång under hela tiden jag var i kontakt med kliniken.
Marie Ågren, avdelningschef på kvinnokliniken, beklagar om någon känt sig dåligt bemött. Ambitionen är att alla ska få bra och utförlig information redan vid första samtalet. Ibland händer det dock att par söker för något helt annat, och att utredningen görs i "fel ordning".
De senaste åren har kliniken utarbetat tydliga rutiner för att på bästa sätt kunna ta hand om par som söker hjälp för att bli gravida.