Snart är det dags att välja vilka politiker som ska styra Västervik. Vi lät politikerna välja en intervjuplats som är viktig för dem.
Vi möter Jacob Hoffsten (SVP) på innergården vid Västerviks sjukhus, som nu främst är en byggarbetsplats.
– Det är min arbetsplats, och vård- och omsorg ligger mig varmt om hjärtat.
Hur ser du på SVP:s chanser i valet?
– Jag tror att våra chanser är goda och att vi kommer utöka våra mandat.
Han anser att de senaste åren kantats av nedskärningar i välfärden, vilket ökar behovet av ett parti som hans eget.
– Vår politik är mer relevant än tidigare.
De som inte röstar på er – vad har de missat?
– Att det finns en väg ut från samsynen bland de stora partierna. Av gammal vana håller sig många till de etablerade partierna. De har också större ekonomiska resurser, och vi har inget riksdagsparti utan all vår politik måste stå på egna ben.
Det är osannolikt att något parti får egen majoritet.
Kan ni tänka er att samarbeta med några partier?
– Vi utesluter ingen, men vårt krav är att det inte ska göras några nedskärningar i välfärden.
Vilka partier ställer sig bakom det kravet?
– Inga.
Hur stort inflytande har ni då, egentligen?
– Vi utmanar de etablerade partierna. Deras bild av hur samhället ska fungera är inte den enda möjliga. Dessutom plockar de ibland upp våra förslag och lyfter som sina egna, säger han.
Han tar frågan om gratis lärarluncher som exempel. SVP la en motion om gratis lärarluncher sommaren 2021, som avslogs. Nu har majoriteten i Västervik (S, C, MP, L och WP) beslutat att utreda om gratis lärarluncher ändå är möjligt.
– Får lärarna betalda luncher är ingen gladare än vi. Det finns ingen prestige i det, säger Hoffsten (SVP).
Vad är det bästa politiska beslut som tagits de senaste fyra åren?
– Oj... Det mesta har varit dåligt (skratt). Men majoritetens satsning på lönerna i omsorgen är ett steg i rätt riktning, även om det är på tok för sent. Men sent ska syndaren vakna. Främst beror satsningen på att personalen själva satt press.
Och vad är det sämsta politiska beslutet de senaste fyra åren?
– Att ekonomistyrningen fortsätter är ett dåligt beslut varje år. Att man alltid låter ekonomin styra, till exempel genom att införa köpstopp för verksamheter när budgeten börjar ta slut.
Socialnämndens kostnader, för bland annat familjehem, har ökat dramatiskt. Hur ska ni vända på det?
– De måste få de pengar de behöver, men vi behöver också jobba förebyggande med föräldrastöd.
SVP vill bland annat slopa alla kommunala pengar som går till Västervik framåt, som jobbar med turism, marknadsföring och företagsutveckling – varför?
– Vi måste prioritera kärnverksamheten.
Motargumentet är att Västervik Framåts arbete till exempel lockar hit turister som spenderar pengar hos företag vilket i förlängningen bidrar till skatteintäkter.
– Det finns inget som stödjer det argumentet, eller att vi får valuta för de pengarna vi lägger på Västervik Framåt.
Han menar snarare att ett fungerande företagsklimat beror på andra faktorer:
– Ska det funka att driva företag i Västervik behöver invånarna känna sig trygga, ha tillgång till skola och välfärd. Förutsättningarna för att bo här måste finnas.
Den arbetsföra befolkningen i Västervik kommer minska. Hur vill ni hantera det?
– Det är viktigt att de som växer upp här vill bo kvar. Då måste det finnas samhällsservice, och inte bara i tätorten. Folk kanske drar sig för att bo kvar i mindre orter eftersom det inte finns skolor, arbetstillfällen eller service.
Hur ska kommunen skapa arbetstillfällen?
– Genom att inte skära ner i offentlig sektor, utan snarare nyanställa. Där går det åt mycket personal, och varje anställd genererar skatteintäkter till kommunen.
Företagen i Västervik är mest missnöjda med tillgång till kompetens och förbindelser med omvärlden. Kan Västerviks kommun göra något åt det?
– Infrastruktur och högre utbildning är frågor som är större än kommunen. Men att Västervik varit behjälpliga i att satsa på Campus är ett gott exempel. Vi måste också kunna tillgodose behovet av bostäder.
Vad blir det största utmaningen kommande mandatperiod?
– Att finansiera välfärden. Staten och statsbidragen har hållit verksamheterna under armarna de senaste åren. Ibland behövs statsbidrag när marknaden inte kan reglera sig själv, men nu går vi in i en lågkonjunktur, och verksamheterna går på sparlåga.