I VT den 26 september ifrågasätter Nils Ronquist värdet av att utnyttja den enorma potential som södra Afrika har att bli producent av biobränslen för fordonsdrift. Svenska företag har redan slutit avtal med bland andra Ghana om framtida etanolleveranser från sockerrör, och Sverige är inblandat i uppbyggnaden av nya etanolfabriker i bland annat Moçambique och Sydafrika.Det finns en nidbild att dessa etanolplaner skulle ta mat ur mun på jordens fattiga. Det baserar sig på den felaktiga uppfattningen att mängden jordbruksmark är konstant, så om vi odlar sockerrör för bränsletillverkning måste det innebära att det blir mindre mark över för matproduktion. Så är det förstås inte!I länder som Moçambique och Angola ligger stora områden i träda, eftersom det inte varit lönt att förbereda dem för jordbruk, till exempel med omfattande minröjning. När dessa länder nu kan producera en produkt som är attraktiv på världsmarknaden, kan det bli lönsamt att odla upp dessa marker, och därmed skapa intäkter som kan ge mat åt hungrande magar.Men vi får inte vara naiva - erfarenheterna från Brasilien, som så här långt dominerar etanolproduktionen, visar att arbetsförhållandena på sockerrörsfälten inte är bättre än vad vi köpare i Europa och Nordamerika begär. Ställer vi inga krav på rimliga arbetsförhållanden och lokal miljöhänsyn så får vi en etanol som vi får skämmas för.Redan i dag går det att få en "schysst" etanol. Den största importören, Sekab, erbjuder det - men inget bensinbolag har efterfrågat det! Det är dags att vi konsumenter ställer krav på våra bensinbolag att bränslena vi köper ska uppfylla vettiga krav på rimlig arbetsmiljö! De kraven ska dock inte ensidigt gälla etanolen - arbetsförhållandena i en oljediktatur som förser oss med bensin och diesel är än värre, med förbud mot fackförbund, ingen rösträtt och allvarliga hälsoproblem för arbetarna. Det är oseriöst av den organiserade anti-etanollobbyn att aldrig ta upp dessa missförhållanden - men det hindrar inte att vi har ett ansvar gentemot Afrikas utveckling att ställa sådana krav dag ett när vi köper etanol från internationella etanolföretag som etablerar sig i Afrika.Södra Afrika har varit förlorare på världsmarknaden alltför länge. Med etanolboomen får de en attraktiv produkt som kan ge välbehövliga exportinkomster och lägga grunden för mättare magar, bättre utbildning och längre livslängd. Samtidigt minskar etanolen vår klimatpåverkan med drygt femtio procent jämfört med bensin, enligt Naturvårdsverkets siffror. Det är vinn-vinn för Nord och Syd; ett läge vi alltför sällan upplever.
